Halenas

Sicilen # 8 Taormina 2

2011-10-28T23:39:00.002+02:00

Sicilien, Italien, maj 2011.

Sicilien # 7 Taormina

2011-10-28T23:24:00.004+02:00

Jag visste inte att jag var svindelbenägen. Inte förrän jag kom till Taormina, den vackra lilla staden på dryga 200 meters höjd över havet på Siciliens östra kust. På vägen upp, längs svindlande vägar då vår chaufför leende pekade ut mot horisonten, såg jag plötsligt ett flygplan som flög jämsides med oss..! Det kändes som om vi var många fler hundratals meter över havsytan, särskilt när vi stegade upp till den antika grekiska teatern byggd på 300-talet f. Kr. Utsikten var hänförande, en sådan man förmodligen aldrig ser sig mätt på om man så lever hela sitt liv uppe på dessa bergstoppar. Besöket i Taormina är ett minne för livet.

Höst 2011

2011-10-28T22:48:00.002+02:00

Hösten har varit ljuvlig detta år. Den har varit lång, mild och vacker. Jag njuter varje förmiddag under min runda i Slottsskogen av färger och dofter, som är både nya och gammalt bekanta. Jag tänkte härom dagen på, att när jag fick min första egna kamera, så var höstbilder mina första motiv. Jag minns till och med hur de såg ut!

En favoritplats som jag passerar mest varje dag, är en dunge av vad jag tror är bokar och just nu ligger löven som en tjock, mjuk matta på marken. Det är en förtrollande plats, som man magnetiskt dras till som vore man järnspån.

Jag passerar även en damm där änder huserar och ett svanpar. De glider tyst fram i det svarta vattnet, alltid nära varandra. Jag har respekt för svanar. Svanar utstrålar integritet. Jag vill inte gärna samtala med dem, men njuter av deras skönhet.

Hösten är min favoritårstid och just denna pågående höst kan jag njuta alldeles särdeles stort.

Sicilien # 6 Strandkant

2011-10-21T17:19:00.002+02:00

Den yttre delen av stranden i Giardini Naxos var avsedd för fritids- och fiskebåtar av olika skepnad och storlek. Den offentliga badstranden var placerad mer centralt. Vi utnyttjade den aldrig, badade aldrig i denna vik. Det kändes inte nödvändigt, då poolen vid hotellet var fylld med havsvatten och där även fanns möjlighet att stiga ned direkt i havet vid lavastensstranden utanför. Men det var lika trevligt varje dag då vi travade in mot centrum för att handla eller äta och passerade denna strand med Taormina tronande på bergen i fonden. Och varmt! Vissa dagar stod solen som ett järnspett i pannbenet och vi fick hoppa från skugga till skugga för att undgå den. Just idag, en oktoberafton då det åter blåser och duggar utanför, känns det nästan overkligt att vi varit där, vid Siciliens soliga stränder. Men det var vi!

Hagahem ett minne blott

2011-10-21T17:10:00.002+02:00

I lägenheten till vänster om dörren på nedre botten bodde min far i många år. Det var en ynnest att få ha honom i Haga, bara ett stenkast från berget jag bor på. Att ha möjligheten att besöka honom, i princip när som helst, kändes tryggt och jag kände mig alltid lite stolt när jag kom in på den gamla innergården och steg in i farstun. Haga Nygata utanför är ett turiststråk och det är inte alla förunnat att ens få se en av gårdarna i de gamla kvarteren.

Nu har han flyttat därifrån, till annan ort. Sorgligt men begripligt och hemmet i Haga är ett minne blott. Det är många minnen! Många härliga stunder med gofika och förtroliga samtal, mängder av fantastiskt god mat har här avnjutits, månget gott vin och trevliga sammankomster. Tack pappa! Och må du trivas i på din nya boplats!

Sicilien # 5 Bougainvillea

2011-10-18T23:22:00.004+02:00

Allt var bougainvillea!

Det fanns så mycken blom, så många färger, en sådan prakt att den är svår att beskriva. Eftersom jag inte är särskilt bevandrad i botanik, så utbrast jag varje gång jag såg färggrann blom: Bougainvillea! Inte visste jag då att jag förmodligen hade rätt åtminstone 50 % av gångerna. På fotot träder jag och S försiktigt i en park, nära där vi huserade. Citronträd och även apelsin, kaktusar och...bougainvillea. Ljuvligaste minnen att försiktigt promenera omkring i, en ruskregnig oktoberkväll här hemma i Svedala. Tacksamhet stor över att få ha upplevt allt detta...

Sicilien # 4 Hav

2011-07-11T22:49:00.003+02:00

Havet. Det helande härliga havet som omslöt oss under hela vår vistelse började efter några dagar att brusa allt högre. Ingen vind kände vi, men vågorna rullade dag efter dag allt högre och allt högre brusande. Färgen förändrades från stålgrått till blått till ljusare blått till turkos och till slut nästan jadegrönt. Vi vaggades till sömns och vaknade till vågbruset. Än idag kan jag närhelst jag vill, återkalla ljudet för mitt inre, av vågornas andning. Det Joniska havet. Ljuvligt.

Sicilien # 3 Krater

2011-07-11T22:23:00.005+02:00

Här står en mycket modig mänska. Hon filmar på dryga 3000 meters höjd. Själv vågade jag mig inte ända upp utan fick akut vända kosan nedåt när jag plötsligt insåg hur högt uppe jag var och hur smal stigen uppåt var och hur brant det stupade på båda sidor om mig. Den lilla men mycket modiga mänskan där uppe filmade 360 grader runt hela kratern, som förmodligen heter Silvester och när jag tittar på den filmen infinner sig än en gång svindelkänslan.

Etna var en fantastisk upplevelse! Högt ovan molnen vandrade vi på lavagrus som knarrade under fötterna som jag antar att bara just lavagrus gör. På sina ställen fanns snö under gruset. Vid ett par tillfällen omslöts vi av våtkalla moln som drog förbi, bara för att strax återse skuggor och sol över toppen som låg 300 meter upp och kanske halvannan kilometer därifrån. En oförglömlig upplevelse tillsammans med en mycket modig och mycket älskad mänska!

Sicilien # 2 Nike

2011-06-23T23:14:00.004+02:00

Varför hon här i Giardini-Naxos avbildas utan huvud kan vi inte förklara, men konstverket är iögonfallande och vackert med eller trots sin patina. Segerns gudinna sägs hon vara. Vacker som staty är hon likafullt, står vid stranden av det Joniska havet med vingarna stolt utfällda.

Sicilien # 1 Horisont

2011-06-17T12:25:00.004+02:00

Morgonljus, Gudsljus, solljus som vill fram.

Detta mötte oss vår första morgon på Sicilien. Havet skulle komma att förändras - varje dag, varje stund en ny vy - under vår vecka på Siciliens östra kust.

Horisontens hela härlighet, härliga helande.

Sicilien 2011

2011-06-17T12:16:00.003+02:00

Det börjar så smått bli dags att berätta om resan till Sicilien. Bearbetningen av minnen pågår fortfarande och orden är svåra att finna så tills vidare kommer här att visas bilder, flyktiga tidsdokument, som enbart uttrycker fragment av vad vi upplevde. På alla vis var det en underbar upplevelse! Allt var rätt. Allt kändes riktigt, hänförande, spännande och avkopplande. Tack kära Sussi, för att du föreslog och ville göra denna resa med mig!

Snart.... En stor Lycka!

2011-05-26T22:35:00.003+02:00

...alldeles snart, bara ett par tre dagar kvar innan jag ger mig iväg igen. Ikväll strilar regnet utanför, 12 ynka plusgrader i luften, men med Peteris Vasks musik på spelaren känns verkligheten spännande. Och det faktum att jag inom kort kommer att resa söderut till en vulkanö i Medelhavet tillsammans med älskade tösen, ter sig fullständigt overkligt. Och overkligt spännande och fantastiskt! Förmodligen kommer jag inte att tro på mina sinnen förrän vi är där, bland blommande apelsin- och jakarandaträd, under varm sol och med en horisont att glo på från hotellrumsbalkongen under sex hela dagar. Vi kommer att höra italienska - språket med den sjungande melodin - och vi kommer att äta italiensk...eller snarare siciliansk mat och njuta siciliansk kultur och insupa siciliansk historia, kanske bada i den Joniska delen av Medelhavet och framför allt få vara tillsammans och bara ta det lugnt, bara vara... Är det verkligen sant? Jo, jag har biljetten framför mig, väskan redan halvpackad, väderprognosen kollad och dubbelkollad, resfebern på högsta nivå samt längtan stor och skön. En stor Lycka!

Vy

2011-05-06T23:04:00.003+02:00

En vy (nästan!) så god som en ann. Jag är glad över att bo så nära ett stort rekreationsområde, en park som påminner mig om en annan park i en annan del av Europa. Här motionspromenerar jag, flanerar jag, filosoferar jag och sitter ibland stilla på en bänk under suset i lövkronorna. Här har jag även vandrat med älgar.

Det grooooor!

2011-05-06T23:00:00.003+02:00

I många år har jag varje vår sagt att jag plantera örter liksom min mor gör och flera andra jag känner, men det har liksom inte blivit av...förrän nu. Och glädjen är stor när jag idag drar undan köksgardinen och får se att de små har börjat gro. Gräslök, persilja och basilika ska växa till sig och sedan inmundigas friskt! Allra längst till höger, i vit kruka, finns en vitlöksstängel som börjar bli lite väl hög. Den får jag nog skörda i helgen. Gott, så gott!

Årstider

2011-05-01T17:32:00.002+02:00

Oktober 2010.

December 2010.

1 maj 2011.

April i Prag

2011-04-29T23:41:00.002+02:00

När solen tittade fram efter ett par dagar, när jag hade landat på riktigt, när allt föll på plats, men ändå innan jag hade vandrat upp på Vysehrad...då såg jag henne på avstånd likt en hägring. ...

Snart...

2011-04-08T23:52:00.002+02:00

En liten sjö i Prags utkant. Efter en flera timmar lång svettig promenad upp och ner i vilda vackra Divoka Sarka, i försommarvärme på själva Valborgsmäss 2010 (för övrigt min kära systers födelsedag), fann jag stillheten själv här. Yrvakna humlor surrade, fåglar kvittrade glatt, vattnet stilla ingen vind. Här upplevde jag en stunds sann Lycka. Äntligen hade jag genomfört det jag längtat efter i fem år. Nu kommer jag strax att återvända till Den Gyllene Stadens gator och kvarter.

Vyn vid Vysehrad kan upplevas i alla väderstreck. Kom solsken, kom regn, jag kommer att vara där. Vida Väntan, långa Längtan. Ett måste. Ett fång dagar inte borta från vardagen utan Hemma hos en ytterligare verklighet. Närmare närvaro.

Norrut vid Joniska havet

2011-02-25T22:40:00.002+01:00

Taormina tronar tryggt på bergssidan norrut.

(Tack till vem som nu tog fotot! Grazie per la fotografia.)

Jag längtar till Italien...!

2011-02-25T22:19:00.003+01:00

Vi åker till Sicilien! Tänk att vi äntligen bestämt oss, bokat resa och gjort första delbetalningen... Jag har fortfarande svårt att greppa att vi verkligen ska iväg på denna resa, tösen å jag, jag å tösen, men det är likafullt sant, ty jag har bokningspapper som bekräftar det.

Öster om Etnas mäktiga topp vid Joniska havet, inte långt från Messinasundet, finns en liten stad som heter Giardini-Naxos, som för övrigt är den allra äldsta bosättningen på ön. Där ska vi i maj/juni njuta av försommarvärme, sol, citronlundar, god mat, kultur och historia ... och bara ha det gott.

Kanske tar vi ett dopp i havet och ganska säkert simmar vi i havsvattenbassängen som finns vid hotellet. Rummet vi ska bo i har balkong med havsutsikt - un camera con terazzo e con vista sul mare! Närmaste större stad är Taormina, en halvtimmes färd norrut och uppåt på bergssidan. I dess gränder och på dess små torg ska vi vandra, tösen å jag. Jag är obeskrivligt lycklig för att hon vill göra denna resa med mig. Det blir ett stort äventyr!

Häromdagen gick jag över ett torg i staden där jag för närvarande bor, vidpass kvart över sex på morgonen och döm om min förvåning när jag faktiskt vid horisonten kunde skönja ljusa strimmor. Strimmor av hopp. Snart nog är våren här och vi kan ge oss av, tösen å jag..!

En liten Lycka!

2011-02-04T23:16:00.004+01:00

Idag anlände den äntligen!

En dag för en tid sedan försvann denna bok ur mitt liv under märkliga omständigheter. Det har inneburit en hel del arbete att hitta ett nytt exemplar. Nu har jag den åter igen i min hand. En liten lycka är det att få återupptäcka och botanisera i denna lilla fenomenala lilla skapelse!

Bored, bored, I'm chairman of the board...eh, bored!

2011-02-04T23:01:00.002+01:00

Någon ordförande är jag icke. Men ack, den som vore, borde jag väl säga. Icke. I mitt liv, mitt alldeles eget liv, det som jag lever utanför mitt arbete, är jag aldrig uttråkad. Leda existerar inte för mig...i mitt liv utanför arbetet. Likafullt är jag just nu ytterligt och komplett uttråkad av och på mitt arbete. Hur kan två sidor av samma verklighet differera så fullkomligt? Tja, när arbetet är intetsägande, när det inte finns tillstymmelse till medbestämmande, när arbetsmiljön är sänkt till bottens botten, tja då är det lätt att bli uttråkad. När endast kroppen, dess muskler och energi behövs för att utföra sysslorna, utan att kreativiteten, tanken, är inblandad, tja då blir det så. Vad göra? Jo, fly. Fly till en annan plats, medan arbetet utförs. Flykt till en plats inuti där alla sinnen får sitt är det enda som hjälper. Jag har ett antal platser i världen och ytterligare ett par ställen inuti jag kan fly till. Jag tackar ödmjukt försynen att jag är begåvad med ett visst mått fantasi.

Mellandagar, Uppsala 2010

2011-02-01T22:04:00.002+01:00

Ytterligare en annan dag. En vacker promenad med tösen min. Bland skogens höga träd. Knarr under fotsulorna, lagom krispigt kallt. Svagt sus i trädkronorna. Arm i arm gick vi lite vilse, vilket var gott. Vi träffade på en vänlig mänska som visade oss en väg vi kunde gå.

Så fick vi en stund för oss själva. Stannade till hos ätande hästarna. Skyarna tätnade och vi vände hemåt, till mor och mormor. Kaffehurran väntade. Och alla kakorna!

Vintervitt 2010, Uppsala

2011-02-01T21:41:00.006+01:00

En annan dag, tidigare i vinter, närmare bestämt en av dagarna mellan jul och nyår, gick jag på en promenad med mor min i Hågadalen, Uppsala. Apropos nya väderupplevelser var även denna dag en erfarenhet utöver det vanliga. Vinterdimma låg i dalen. Det var minus 7 grader och vidunderligt vackert. Ett minne som kommer att leva i mig så länge jag lever. Eftermiddagssol genom slöjorna. En skidåkare dök plötsligt upp genom dimman i den lägsta delen av dalen. Mamma var så vacker i sin vita mössa, med rosiga kinder. Domkyrkans torn knappt synliga långt bortom. Kung Bore visar sig i alla möjliga skepnader. Jag tackar och bugar ödmjukt.

Vinterkväll med vind och vatten

2011-02-01T21:16:00.003+01:00

Regnet har vräkt ned hela dagen. Stora sjöar av vatten brer ut sig. Snö och is smälter bort. I kväll sägs det blåsa cirka tio sekundmeter, vilket inte är så mycket inne på land, men jag råkar veta hur det är att vara ute på Nordsjön i samma vindfart. Det märkliga med denna kväll, anledningen till att jag gör en anteckning, är att nu när regnet (tillfälligt?) upphört är staden helt fylld av en tjock dimma. Samtidigt som det blåser! Jag är en vädermänska. Jag är alltsomoftast uppmärksam på väder, vind och temperatur. Jag tycker OM väder. Jag har upplevt många olika typer av väder, men faktiskt aldrig denna kombination av väderlek. Vind och dimma. En ny erfarenhet alltså! Jag tackar för det. Det är sällsamt och storslaget. Märkligt och mäktigt, med andra ord. Och efter en hänförd promenad är det en absolut perfekt rekvisita att ha utanför fönstret, för att skapa en mysig innekväll med många levande ljus tända. Kung Bore har tagit av sig sin vitaste kostym, har temporärt svidat om till den i grå nyanser. Nog så vackert. Jag tackar och niger sött.

2011

2011-01-18T22:38:00.002+01:00

Den första dagen på det nya året. Efter en dryg månads kyla och snö. Det skvalade vatten från taken, solsken från himlen, fågelkvitter från träd och buskar och glädjen skvalade inuti. Det lovar gott. Det kalla smälter bort. Det stela blir mjukt och följsamt. Moll blir dur. Förstå mig rätt. Jag älskar snö och kyla och har ännu i skrivande stund inte fått nog, men jag tror på att 2011 blir ett bra år, ett gott år, ett år värt att leva fullt ut.

Dan före dan före dan före dopparedagen...

2010-12-21T19:48:00.002+01:00

Kung Bore på plats

2010-12-10T21:10:00.003+01:00

Han kom. Han ses. Han segrar. Han lyfter. Han bär.

Snö och Nordanvind härbärgerar min nuvarande bostadsort. Vinter. Det är skönt, det är bra, det får mig att uppleva barndomen på nytt, men förstås med en annan typ av snötextur och vinterluftförnimmelse, så olik ungdomens erfarenheter.

Staden iklär sig stundom landsbygdens dräkt. Bilden är tagen ett kvarter eller två från min nuvarande boning. En glad och solig dag!

Vinter, kunde vara Mars...

2010-12-07T23:51:00.002+01:00

Det kunde vara mars månad, när skyarna skiftar i pasteller, mjuka nyanser och gyllene i ankdammens mitt. Det är december, vi närmar oss juletid och ingen bryr sig om hur det ser ut, ute. Det varade inte länge, reflektionerna i vattnet syntes endast - kunde räknas i sekunder - en försvarligt kort stund. Jag passerade. Jag var en passerande. Det är december. Snart jul. Vintertid.

Och nu: vinter

2010-12-07T23:43:00.003+01:00

Och nu är det vinter. Snö och kyla. Oavsett om det anses vara tidigt, märkligt eller ovanligt så gillar jag det som pågår. Dagar fyllda av snöfall, nätter med vita snöhimlar, kvällar med snövindssånger. Sammansatta molekyler regnar ned i över trädgrenar i nattljus, som och från ovan. Vi är av samma art men somliga av oss njuter av kyla och snö. Jag är en av dem, av oss.

Fortfarande ibland oktober

2010-11-12T23:39:00.002+01:00

De Långa Regnens Tid är här. November närvarande. Mörka skyar, grått och nakenhet råder. Men ännu kan jag en dag emellan dem ta en promenad och få se några modiga kämpar som vägrar släppa taget. De faller och faller, fortsätter falla, virvlar runt mig i yster dans och alltför snart är de borta. Solljus genom färgerna och himlen långt där ovanför. Jag stannar i oktober idag, i novembers kala kyla.

Skön silhouette

2010-11-04T21:17:00.002+01:00

Vacker vovve vid vidsträckt vy.

Blå oktober

2010-11-02T23:30:00.003+01:00

Blå, blått, blott blåare. Så blått.

Mer oktober

2010-11-02T23:17:00.003+01:00

Det är bara en månad sedan men det känns som en evighet. På samma gång och desto mer känns oktober 2010 i Sel som endast ett andetag bortom idag, så nära och så kärt. Längtar.

Sångmedicin

2010-11-02T23:08:00.002+01:00

Att sjunga är gott. Sång är medicin. Efter två veckors, går in i tredje veckan, värk gick jag trots illamående, trötthet och ont till körrepetition. Uppvärmningen var plåga. Sträckningar och andningsövningar ont. Dock, i halvtid börjar det lätta och se, en stund in i andra halvlek lättar det. Smärtan ger vika, andetagen är lättare att dra, volymen i lungorna tycks öka...och när repet är över går jag med så mycket lättare steg hemåt. Sången segrar. Sång är syresättning och endorfinerna frisätts, ger lisa för sinne och kropp. En gammal sanning, men sjung när du känner dig nere, när du har ont, när du inte kan sova, sjung!

Oktober i november

2010-11-02T23:02:00.002+01:00

Upp på berget gick vi en strålande höstdag i början av oktober. Borgberget. Utsikten hänförande. Sällskapet så gott. En av oss vågade mer än hon ville, men vågade! Solen kom fram. Färgerna. Vyn. Vinden mot huden. Kärt minne bevarat.

Min kära Snöflinga

2010-10-26T22:43:00.002+02:00

Jag har surat i ett par veckor nu. Kallat mig själv "dummare än tåget" och förbannat den dag jag köpte en i-phone. Detta bara för att jag misslyckades med ett utförande som involverade dator och i-phone, för en dryg vecka sedan. Jag har surat och knappt rört vare sig i-phone eller Flingan min. I kväll letade jag, letade förtvivlat efter ett större dokument som jag tyckte jag säkert sparat, bara för att finna att det inte finns på något minne eller back-up. Bara att börja om, från början med min skapelse "200 dagar och snö". När jag nu inte hittade det jag sökte och skulle avsluta så hängde sig ... tja, allt. Jag väntade. Och väntade. Och väntade medan den regnbågsfärgade lilla skivan snurrade. Till slut tog tålamodet slut. Jag tryckte skoningslöst på OFF-knappen på Flingan. Jag väntade en minut och startade så om. Och nu... Kära lilla Flinga, du är så god mot mig! Allt är nu som det ska och jag kan börja om. Att äga en Apple-tingest är en salig lycka. Den fixar sig själv, den är så duktig, så skicklig. Och angående min egen dumhet - tja, jag lär mig. Den lär mig. Du, min kära lilla Flinga, du lär mig!

Sommarminne II

2010-10-23T00:01:00.002+02:00

Alla promenaderna i juli och augusti medan månen vrider sig på himlavalvet och solen drar sig minut för minut. Varje stund ett kärleksfullt minne. Syster, Myrra, Vägen, framåt, ständigt skiftande skyar, gemenskap, Sel.

Sommarminne I

2010-10-22T23:55:00.002+02:00

När åskan sjöng mellan bergen. Jag hade aldrig hört åskan gå direkt över Sel. Jag önskade och fick min önskan uppfylld mindre än 20 minuter senare. Jag har aldrig hört åskan sjunga på detta vis. Mellan bergen, med en sådan ton, med en sådan pondus. Aldrig förr eller senare.

Inträde

2010-10-19T22:36:00.002+02:00

Jag gick min runda alldeles i inträdet av den första höststormen. Jag visste att det var dags. Under de följande dagarna kommer hösten att blåsa bort. Färgerna, löven, de ändå så behagligt tempererade höstdagarna, detta är de sista dagarna innan novembers - i oktober - tidiga entré. Den tjugo-minutersrunda jag tar varje vardag på dessa Slottskogens vindlande stigar påminner mig stundom om en annan stad, annorstädes, en annan park med liknande stigar och lutningar. Likväl är det här jag befinner mig dagligen. Denna morgon susade det gudomligt i trädkronorna, virvlade löven och det sjöng i skogen. Givetvis gör inte filmsnutten rättvisa till upplevelsen, men minnet finns kvar.

Fredag kväll i oktober

2010-10-08T23:51:00.002+02:00

Hon tar fram ett av de knappt märkbart större böhmiska glasen och häller upp ett, för ovanlighetens skull, sydafrikanskt fruktigt vin till hälften i bägaren. Det är fylligt, rikt på smaker av röda och mörka bär och kanske en aning vanilj. Det smakar sensommar. Kontemplationen som följer vandrar mellan nostalgi och nyss upplevda minnen. Dagarna i ett vitt hus beläget ovanför en om morgonen dimhöljd sjö där hon väcks av en glad hunds försiktiga tassande över golvet. Den timslånga promenaden med syster och hunden, då tystnad ännu råder i bygden, avbruten av våra delade tankar och glada utrop över traktens skönhet, böljar genom sinnet. Här är vi - då - och nu. En vecka har gått sedan det utspelade sig. Den stjärnklara natt, som blev kallad Min gåva, då vi såg någon vandra på Månens yta och hela himlens vidd bredde ut sig framför våra ögonen, från norr till söder och allting där emellan. Planeter, solar, galaxer och allt bortom. Hon begrundar verkligheten vidare. Vi hör alla hemma här. Tillsammans. På just denna planet ska vi umgås, alla miljarder mänskor. Det är så lite som behövs för att vi ska hålla sams. På just denna planet där liv, som vi på denna planet definierar det, finns just liv. Låt oss leva det.

Oktober (Vladimir Holan)

2010-10-02T22:34:00.002+02:00

Luften är så genomskinlig att den utesluter

varje likhet . . . Också dubbelgångaren

med sin vålnad avböjer att bära vittnesbörd

om att vi lever . . .

Siktlösheten växer ut i ett sådant vansinne

att vi helt enkelt sluter ögonen . . .

Det goda vinet är i sig . . . Liksom konsten.

Bokmässesöndag

2010-09-26T16:29:00.005+02:00

En av de allra bästa söndagarna på året lider mot sitt slut. Fem timmar på Bokmässan tar på krafterna, men just detta år blev det mer lyckat än någonsin. Vid tre tillfällen under dagen hade jag lyckan att få se och höra Steve Sem-Sandberg tala om sitt senaste verk och om sitt författarskap i allmänhet. Ett lite längre seminarium behandlade Den gränslösa litteraturen och var mycket intressant och givande. Den som inte läst De fattiga i Lodz eller för den delen, den utmärkta lilla samlingen essäer, kallad Prag - no exit, bör genast börja leta och inhandla. Jag har ännu inte läst en författare som använder det svenska språket så fulländat och samtidigt så flytande enkelt, som om det vore inandning - utandning och utan att det på minsta sätt blir pretentiöst. Så vackert.

Två barnböcker ska skickas till Stockholm snarast. Roliga! Molnens historia är en diger sak, som förmodligen ska njutas i små portioner. Något lite haiku är standard vid varje Bokmässa. Basho är Mästaren. Ytterligare en liten bok av Jachym Topol kunde jag heller inte låta bli samt en liten pärla av Artur Lundkvist: Tankar för vilsekomna - afolyrismer. Kronan på dagens bokskörd är Max Brods nyligen till svenska översatta roman: Kärlekens trolldom med vackert omslag.

En enda monter hade direkt Tjeckisk anknytning. Här handlade jag ett antal 3D-kort, svåra att fotografera förstås, men fina och informativa.

Kort reflektion..

2010-09-16T22:37:00.002+02:00

...så här i politiskt proppade tider. På vagnen hem ikväll sitter till höger om mig en man som läser Arbetaren. Det gör mig glad ty det är inte ofta man ser den tidningen, vare sig i tidningsställ eller uppslagen framför en levande varelses ögon. I sätet framför sitter en kvinna med helt annan lektyr. Någon slags bildblaska med foton på så kallade kändisar och med mycket lite text intill. Kvinnorna på bilderna har för det mesta, ser jag, rätt lite kläder på sig och männen ser urholkat partytrötta ut. Nå, jag vill inte döma, jag är själv inte särskilt politiskt insatt, men utifrån vad jag hör och ser på till exempel min arbetsplats, så är denna visuella reflektion ett illavarslande tecken på den framtid vi går till mötes. Det känns som om folk omkring mig har glömt innebörden av ordet ideologi och det var länge sedan jag hörde någon tala om solidaritet, trots att det bara är några dagar kvar till val. Jag hör mänskor, som en gång i unga år invandrat till Sverige, på allvar tala om att lägga sin röst på SD. Jag hör andra som kallar Miljöpartiets språkrör för "räpa" och besserwisser. Ytterligare mänskor talar om andra partiledares klädsel eller brist på utstrålning. Alliansens slogan "Ska vi framåt eller bakåt?" tycks mig fullständigt förvirrande. Har de inte läst historia? Nåväl. Mitt val är solklart. Jag läser hellre Arbetaren än en skvallertidning.

Maxad arkitektur

2010-09-07T22:05:00.002+02:00

Efter mitt lördagstelefonsamtal med syster kände jag plötsligt ett sug efter mat som jag vanligtvis inte letar efter. Jag gav mig ut på jakt. Först på I-net för att lokalisera var jag månde finna krävda måltid. Sedan fortsatte spanandet geografiskt fysiskt. Jag åkte en station för långt och fick vandra tillbaka, men detta feltänk gjorde att jag blev varse en byggnad under uppförande. Jag gissar att detta är stadens Tingsrätts nya habitat. I mina ögon liknar det en modern version av Alcatraz.

Gunnar Gren joxar för evigt med trasan utanför målet för min expedition. Här i staden finns en arena som heter Ullevi. När den byggdes fick den ursprungliga äldre arenan namnet Gamla Ullevi. För en tid sedan revs Gamla Ullevi och plats gjordes för en ny arena vid sidan av Ullevi. Den fick namnet: Nya Gamla Ullevi. Göteborgsk humor? Nja...

Här steg jag in. På Max som huserar i Nya Gamla Ullevi. Fräsch inredning. Tiptop rent. Jag beställde vad jag kom för: ChiliCheese! Vid sidan av blev det även en Originalburgare. Som vi alla vet serveras samtliga burgare på Max med ost.

Jag njöt av ChiliCheesen och jag njöt även av inredningen samt en dagens GP, medan jag inmundiga mitt eftertraktade mål. Burgaren däremot, var alldeles för salt och sladdrig, så hälften fick bli kvar. Det blev en arkitektonisk exkursion dock. En trevlig lördagsutflykt!

Post detox

2010-08-29T15:04:00.003+02:00

Efter nästan två veckors moderation, motion och rening har jag under bara tre dagar lyckats "smutsa" ned kroppen igen med samtliga livsmedel som jag undvikit. Lite öl i fredags (alkohol), kaffe (koffein), lite vin och en muffinssmet (socker, vitt mjöl) igår lördag och nu sitter jag på Starcups mätt och nöjd efter en bit äpplepaj (frukt) med vaniljsås. Nåja. Jag skäms inte det minsta, är inte heller rädd att all möda - som egentligen inte var någon möda alls - varit förgäves. Jag känner mig fortfarande pigg och fokuserad, kommer att fortsätta med de goda vanorna av minskat sockerintag, kontinuerlig motion (lite varje dag), mindre portioner mat, i säng i tid på kvällen för att komma upp på morgonen och ta del av så mycket dag som möjligt innan jobbet. Och om jag skulle trilla av vagnen, så är det inte värre än att jag springer ikapp den och hoppar opp igen!

Natt i Sel

2010-08-13T22:37:00.002+02:00

Fuktig fredagskväll

2010-08-13T22:09:00.004+02:00

Nattens regn syns i form av en gigantisk sjö av vatten på fotbollsplanen utanför. Dagens och kvällens fukt syns inte, men märks i form av en lägenhetsdörr som kärvar och en kväll som känns tropisk, men som de facto är enbart 18 grader C varm. Det är stilla ute. Under timman i pergolan på gården, då dagsljuset sakta gav sig, tycktes mig stadens ljud nästan kakafoniska. Under två veckor i Ångermanland vande jag mig vid nattlig tystnad, enbart avbruten av en av tjurarnas (på granngården en kilometer bort) brölande; ett prassel i skogen orsakat av en hind på flykt eller en grävling, en räv; ett enstaka knak i det gamla huset; hundens små grymtanden av välmående i sömn; mina egna hjärtslag och mina egna suckar av välbehag. I övrigt tystnad.

I staden hörs trafik; fläktsystem som surrar; grannens TV; Danmarkfärjornas för örat ej, men för sinnet påtagligt hörbara, eviga brummande. Alltid ljud här. Alltid något avslöjande ljud. Jag bär minnet av en sen norrländsk afton då endast ett svagt sus i trädtopparna är närvarande, orsakat av en vind förmodligen inte starkare än 1-2 sekundmeter och molnens stilla flykt över kvällshimlen ovan berget framför huset. Två världar. Tystnaden i Ångermanländskt inland och bruset i Staden. Bägge signalerar Trygghet, men på två helt väsensskilda vis.

Lite av varje i Sel

2010-08-06T19:24:00.004+02:00

Fika - kaffe med bulla - på hygget där vi trodde skulle finna fäbodarne.

Innan skurarne.

I'm in my happy place.

Tvätt på tork, stort som smått.

Aftonveranda.

Fredagens bad

2010-08-06T19:08:00.002+02:00

Sommarens sista bad? Sensommarvarmt i luften, en stadig bris i lövverket, svalt och gudomligt ljus i vattnet. En lisa för själ och kropp.

Gårdagsskuren

2010-08-06T18:54:00.004+02:00

Efter den första skuren hade upphört, på väg nedför, hördes den andra redan tvärs över berget. Den kom närmare och närmare. Jag stannade. Jag väntade. Jag blev belönad.

Solig fredagsafton

2010-08-06T18:29:00.003+02:00

På middag följer vila. Här är äkta kärlek. Myrra & matte.

Stilleben. Still life. Stilla liv.

En liten tupplur i gräset. Skottkärra och snöskyffel i bakgrunden, sommar och vinter fångad i samma bild.

Semesterfredag

2010-08-06T18:18:00.004+02:00

Herr Get låg och vaktade vid getfarmen i Forsed dit vi traskade och köpte massor av gotter.

Tillsammans med surströmmingen blev det en härlig middagsmeny.

Surströmmingsklämma med öl och vacker vy. Mums!

Och mums igen!

Vilodagen fortsätter

2010-08-04T16:05:00.002+02:00

Vilodagen innefattar inte bara tupplurar, men också läsning, kaffe med bullar, kanske lite strykning, bildredigering och god mat. Man ser sig aldrig mätt på vyerna här ikring och de finns inom en halv kilometers håll i alla väderstreck. Här är Forssjön åter igen.

Igår var allt annat än vilodag för syster, som skrapade, målade, lagade pasta med gudomligt god gorgonzolasås OCH bakade härliga bullar till kvällen. Hon är sannerligen värd vilodagen!

Gårdagen innefattade även en promenad till Gropen där Myrra fick bada och träffa några hundkompisar, som råkade ha samma idé. På väg hemåt kom en solregnskur. Vackert.

Och kvällen bjöd på en fin halvmåne stigande över tallochgrantopparna. I morgon tar vi itu med målandet igen!

Vilodag

2010-08-04T15:49:00.003+02:00

Idag är en vilodag i Sel. Det är första dagen som regnet faller, men de utlovade skyfallen uteblir. Bara ett lodrätt strilande. Jag hakade på morgonpromenaden som idag gick till en annan sjö, Lövsjön, där den enda ytterligare levande varelse som syntes var en ung and som letade morgonmat.

Det blev en diger motionstur upp på berg och ner igen. I skogen låg denna fina mossiga sten och vilade. Efter en och en halv timme i terrängen åt vi frukost och unnade oss sedan en höneblund.

Selvovve!

2010-08-04T12:21:00.003+02:00

När jag åker till Sel har jag förmånen att få va med hund. Hundtjejen Myrra är en både intressant och mycket trevlig bekantskap. Hon tycker om att vara i Sel hon med. Ibland sätter hon sig ned vid vägkanten för att filosofera, lyssna på diverse ljud man kan få höra ute på landet, som till exempel råmande kossor, bjällrorna på fåren nere vid sjön, lekande barn. Så kan hon sitta länge och bara titta.

Andra gånger lägger hon sig helt sonika ned, som om det var den naturligaste plats i världen att ligga på. Ja, en bra plats är en bra plats, oavsett var den ligger!

Myrra gillar vatten. Och hon kan simma. Inte så långt än, men hon blir snart en riktig simmardrottning.

Här är en annan av Myrras fina hittade platser. Kökssoffan. Ser himla gott ut att slappa lite efter simningen! Myrra, en vovve att räkna med, i alla väder!

(Myrra har en egen blogg. Länk till höger.)

Ådalen III

2010-07-30T21:29:00.003+02:00

Ådalen III var båtens namn. Den bar oss i fem timmar på Ångermanälvens breda vatten. Besättningen var tillmötesgående och vänlig.

Sandöbron och kanot.

Syster M, min käraste, glad strax innan Sandöbron. Det blev en fantastisk dag på Ångermanälven, tidvis bred och ibland i smala vatten. En härlig dag!

Ådalen II

2010-07-30T21:14:00.003+02:00

Det kom en vacker skur emellanåt.

Och efter vi rundat den lilla ön vände vi åter norrut.

Höga Kustenbron i all sin prakt. Hon är the mother of all mighty bridges.

Systrarna under bron.

Ådalen I

2010-07-30T20:53:00.004+02:00

Dramatiska skyar följde oss när vi gav oss av med Ådalen III från Sandslån klockan 10.

Efter en eller annan timme av vidunderliga Ångermanländska vyer åt alla håll tog vi för oss av den buffigt goda buffén och åt oss mätta medan vi passerade under Höga Kustenbron.

Vi mådde så bra, så bra...

Selkväll

2010-07-30T20:41:00.002+02:00

Kvällarna i Sel. En stund ute på gården och jag ser mysljuset i köket jag just kom ifrån. Jag går genom björkallén ned på vägen och en bit bortom för att leta en måne eller bara för att andas ytterligare större andetag. Inte för att jag behöver. För att jag kan.

Älvorna har börjat dansa på ängarna. Korna har börjat finna ro, men kalvarna är fortfarande på alerten och nyfikna. Forssjön ligger blank. Kvällar i Sel.

Säll i Sel

2010-07-27T19:04:00.003+02:00

Äntligen tillbaka i Sel. Nu känns semestern fullkomlig. Här är fridfullt och just i kväll har solen på riktigt brutit igenom det kompakta lågtryck som mötte oss när vi anlände i söndags. Här tar vi dagen som den kommer, äter och dricker gott och mår gott. Efter ett rätt tungt digert dagsverke ute på gården - gräsklippning och rejäl trimning av rabatterna kring husknuten - unnade vi oss att slippa matlagning och disk genom att ta en tur in till Bollsta för ett besök på Kalles Pizzeria, där "den bästa pizzan i hela Ångermanland" serveras. Det var den mest delikata pizza jag ätit på hela året. I morgon ser även den ut att bli en riktigt fin dag. Nätterna är för övrigt bedövande tysta och magiska, här sover vi som kungar och drottningar.

Kopp 3 (dubbel mocca)

2010-07-20T21:09:00.001+02:00

ett par timmar kvar

frihet närmar sig sakta

ljus, vänner - glädje!

(16 juli 2010)

Kopp 2 (dubbel americano)

2010-07-20T21:04:00.002+02:00

plötsliga blixtar

avbryter kvällens hetta

muller i fjärran

(13 juli 2010)

Träden visar undersidan av sina löv

när molnen hastigt sänker sig

Aspar bildar kör med lind som sopran

Adagiot - ett lodrätt viskande fall

III

Crescendot blixtrar till

och finalen mullrar bort

i fjärran

Kopp 1 (dubbel americano)

2010-07-12T12:31:00.002+02:00

Min gröna kopp - Poem - ska fungera som ögonblicksfångare. Närhelst jag vill avnjuta en kupa java, som den är menad för, måste jag därtill vara stilla en stund och beskriva ögonblicket. Denna sommarvarma förmiddag premiärdrack jag och skrev en liten haiku i den lilla anteckningsboken:

KOPP 1

(dubbel americano)

till lunch: laxtallrik,

en ljuv pianosonat

och måsarnas skrin

Designern

2010-07-09T22:31:00.001+02:00

POEM

BY KATARINA HÄLL

“I’ve got a box of letters; envelopes containing folded sheets of paper with sentences written down on them, for me. Various styles of handwriting, from different times, some envelopes with hearts drawn on them, others with illustrations of things which have happened. Together in the box, they remind me of bygone times, of friendships and loves, thoughts from the past. Most of all they bring back another era, a slower one, with less stress and obligations, the feeling of losing something in between the keys of the computer keyboard: the value of just sitting down with a cup of coffee and a pen in hand.”
Working around the clock, cell phones in the middle of the night, googling this and that. How do we reconcile our physical needs with our virtual bodies?Katarina Häll’s graduation project from Beckmans School of Design is a comment on a world spinning faster and faster. The Poem Cup offers a moment of reflection, a meditative break in the rush of everyday life.

Dunderförälskad!

2010-07-09T22:19:00.004+02:00

Igår blev jag blixtförälskad och idag är den min!

Den stod i skyltfönster och väntade på mig. Den hade kanske stått där en längre tid utan att jag stannat till och sett den, hemska tanke, hur länge har den väntat på mig? Men sommarregnet föll, bussen dröjde och jag var rastlös, så jag tog en titt i fönstren till den affär fylld med svensk design till mycket höga priser, som under flera år legat i hörnet av torget. I samma ögonblick som jag såg den...var den min förstås, i tanken. Nu har den kommit hem.

Hör jag någon viskande fråga om dess namn?

Poem.

Sommarläsning

2010-07-07T21:10:00.003+02:00

Jag gick in i bokhandeln för att köpa EN bok, nämligen Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Wallgren. Jag lyckades inte motstå erbjudandet om "Köp 4 - betala för 3" utan kom ut med 4 pockettegelstenar. Sommaren är räddad! Nu har jag läsning som förmodligen kommer att räcka ända fram inpå hösten. Jag fick dessutom en fin strandkasse på köpet. Fint fynd idag!

En slags midnattssol

2010-07-03T23:20:00.003+02:00

En märklig syn. En ögonblicksbild fångad från en webbkamera i Skellefteå vidpass 23-tiden en julikväll. Och värmen från söder börjar sprida sig även norrut i landet.

En skön söndag i parken

2010-06-29T22:53:00.003+02:00

Jag och kompisen bestämde oss för att besöka Botaniska trädgården i staden. Varje gång jag kommer dit undrar jag varför jag inte gör det oftare. Lunchen i caféet var vidunderligt god.

Alla färger och former gör så gott för ögonen. Även doftsinnet och hörseln får sitt. Alla sinnen får andra intryck än de vanliga vardagsgrå och för det mesta störande. Inspiration infinner sig. Ro. Här blommar näsduksträd. Närmare bestämt två stycken i parken.

Humla samlar skatter i vackert gul...ja, vad var det nu för något? Världen är full av små mirakel med märkliga namn.

Skopremiär

2010-06-25T20:52:00.003+02:00

Dagen till ära bar jag för första gången mina sommarskor, inköpta i Prag i maj. Jag saknar Prags gatstenar under sulorna, men jag vet att åtminstone en vän trampar Hennes stenbelagda vandringsvägar under några dagar framöver och vakar över Henne.

Midsommarmys

2010-06-25T20:41:00.002+02:00

Lammstek, viltgelé, gratäng och sallad inmundigas efter sillsalladen tillsammans med sval rosé och snaps eller, om man så väljer, en hutt Becherovka. Gott, gott.

Fåglarne på gården ville vara med. Här en närgången sparv.

Dessert serverad i chokladklädd rånskål. Glass (med mascarpone), grädde och gubbar. En skvätt Becherovka över det hela försämrade inte smakupplevelsen.

Kaffe och cognac och/eller (jag valde och!) Xanté och en granne med kisse avslutade midsommarmåltiden. Tack pappa & B för den härliga dagen!

2010-06-25T10:36:00.000+02:00

GLAD MIDSOMMAR!

(Från en midsommar för cirka 15 år sedan)

Caféet på hörnet

2010-06-18T23:05:00.003+02:00

Bilden är lite missvisande. Den är tagen en gråmulen vardag vid lunchtid. När solen är framme och alldeles särskilt under helgen, sitter här fullt med mänskor och solar sig, äter och mår gott. Jag vill ändå lobba för detta mitt nya favoritcafé, som jag ännu i denna dag inte vet namnet på. "På hörnet" vore ett bra namn, men det är upptaget av en restaurant i innerstaden. "Corners"? Nja, varför ett engelskt namn frågar jag då. Jag älskar detta ställe dels just för att det ligger i ett gatuhörn. Jag har en förkärlek för dylika konditorier - Café Slavia, Brogyllen är andra exempel. Det tycks hända så mycket mer vid gatukorsningar. Diagonalt mitt emot tronar den mäktiga Oscar Fredriks kyrka med sina tinnar och torn. En byggnad som benämnts både Disneykyrka och Märklinkyrka. I övrigt har detta café en sval kontinental känsla vad det gäller inredning. Ägarens personlighet och attityd är också en - för mig - perfekt balans av svalt ointresse och välkomnande. Det tog sin tid, men nu blir jag tillfrågad när jag kommer in. En dubbel espresso? Utbudet av mat och godsaker är en salig, sagolik blandning. Fyllda bröd trängs med pajer och sallader av alla de slag och bakelser av både traditionell och modern variation. Så skönt att kunna beställa en Princess eller en Budapest till kaffet! Men det allra smakfullaste i denna lokal är ändå lasagnen, egenhändigt tillagad av ägaren själv. Jag vet inte vad det är för ingredienser som gör den så fantastisk. Receptet förmodligen hemligt och gurkmejan ger den en gyllene färg. Till sist, men inte minst måste jag ge ett extra plus i kanten för den musik som ligger som en lätt sjal över axlarna inne i detta favoritrum. Jag är annars lätt allergisk mot för mycket ljud när jag använder mitt smaksinne och filosoferar. För det mesta spelas någon slags ambient music, ibland uppblandad med skön relax jazz OCH alltid på exakt rätt ljudnivå! Aldrig påträngande. En plats jag ständigt återvänder till helt enkelt.

Bara lite mat...

2010-06-13T12:17:00.003+02:00

Lördag eftermiddag slog plötsligt inspirationen till.

Venezuela i Slottsskogen

2010-06-06T17:59:00.003+02:00

Den 250 ungdomar starka orkestern anlände till Göteborg i fredags. Med anledning av projektet Join the Music gör de en turné som pågår under nästa vecka. Efter GSO:s framträdande i Slottsskogen spelade en del av denna orkester - Venezualian Brass Ensemble. Det var spektakulärt bra!

http://www.join-the-music.com/

Sjätte juni i Slottsskogen

2010-06-06T17:40:00.002+02:00

Vi dukade upp ett härligt tapasbord med olika korvar och cerranoskinka, eco-tomater, bröd och olika sorters smaskiga röror. Ofantligt välsmakande! Kaffe och kaka till efterrätt.

Tusentals mänskor, stora som små, runt omkring och även fyrbenta varelser var välkomna.

En del hade stolar med sig, andra satt på filtar och ytterligare andra låg på rad och njöt av Göteborgs Symfoniker som spelade och underhöll med stycken av bland andra Alfvén och Schostakovitj. Givetvis underbart framfört alltihop med hjälp av Gustavo "Duracel" Dudamel som dirigent! Fredrik Lindström höll ett roligt tal, alla nysvenskar till ära, icke att förglömma. SVT spelade in och sänder detta ikväll kl. 21.

En fin dag att bara sitta och njuta eller om man så vill busa lite!

Smaken av igelkott?

2010-06-03T23:09:00.005+02:00

Med stor aptit läser jag för tillfället Barberys Smaken, "fortsättningen" på Igelkottens elegans. Det är en bok som får det att vattnas i munnen. Och titt som tätt får den mig att dra på smilbanden. Det är en trevlig bok, lättsam och samtidigt tänkvärd. Hur uppfattar vi mänskan intill oss? Vad vet vi om henne eller honom, om hennes inre värld, värderingar och drömmar? På köpet får alla personliga smakminnen sitt lystmäte. En liten, men naggande god bok.

Skuggor

2010-05-29T18:52:00.003+02:00

Mycket vila har det blivit under min sjukvecka. Jag har varit av nöd tvungen på grund av hjärnskakningen, men det är inte helt fel - hjärnskakad eller inte - att på eftermiddagen lägga sig på sängen, dra filten upp till hakan, titta på skuggorna på väggen, solen som leker i bladen på linden utanför, lyssna på ljuden som smiter in och känna doften av syrenerna som blommar för fullt i alla möjliga lila och vita nyanser. Såååå skönt...

Alice, Hattmakaren och jag

2010-05-27T15:03:00.002+02:00

Att en biografsalong kan vara som en katedral visste jag inte förrän häromdagen. Jag går in och sätter mig en kvart innan föreställningen börjar, sluter ögonen och väntar. Biljettförsäljaren hade talat om att endast två ytterligare stolar var bokade, men inga fler besökare dök upp. Så skönt och tyst lokalen är, bara lite lågt barnstoj och klirr hörs på avstånd utanför. En stunds vila innan filmen börjar och jag dras in i en fantasivärld, långt bort från den gråmulna dagen och den molande huvudvärken. Inte är det helt den Alice jag minns från barndomen, men vad gör det? Språket, färgerna, kostymerna är sagolika. Och Hattmakaren och hans lika galna vänner vid tebjudningen är det allra bästa med hela filmen. Jag skrattar så jag kiknar. Att sitta i en tom biosalong och njuta av en ljuvlig film som rullar enbart för mig är en lisa för själen. Efteråt går jag hem, sluter ögonen, vilar och i fantasin fortsätter jag vara i sagovärlden ytterligare en liten stund.

Asfaltpeeling?

2010-05-24T13:35:00.002+02:00

Jag förmodar att några av spelarna i Tjeckiens hockeylandslag ser ut ungefär så här i ansiktet, efter gårdagens hårda vilda match mot ryssarna. Ryssland var extremt dåliga förlorare förresten. STORT GRATTIS till Tjeckien som tog VM-guldet mot alla odds!!

Mitt ansikte är just inget att stoltsera med. Jag vann inte någon medalj för vurpan jag gjorde i lördags. Men det gjorde säkert minst lika ont som någon av snytingarna ryssarna delade ut till valda motståndare. En lätt hjärnskakning blev det troligtvis för min del, men inga frakturer som väl är. Jag förväntar mig att inom en kort tid bli både blå och grön, men jag är likafullt glad över att det inte blev värre. Jag kyler med isklampar och får vila ett par dagar.

Minnena trängs

2010-05-19T23:14:00.002+02:00

Tre resor denna vår. Året har börjat bra. Till mamma och syster under Påskhelgen. Prag under Valborgs och första maj. Till Sel alldeles nyss. Minnena trängs, ibland breder de ut sig och utplånar gråvardagen på ett alldeles särskilt härligt sätt. Så många bilder, dofter, ljud, som tar mig genom varje upprepande knegardag då jag står vid en maskin med ett saligt leende på läpparna. Idag mindes jag dagen - 1:a maj - på Vysehrad, en solig fin dag då alla mänskor runt mig tycktes vara på sitt allra bästa humör. Även dessa glada killar som spelade gamla slagdängor vid det lilla kaféet nedanför utsiktsplatsen. Och många av oss sjöng med i refrängen.

Stugförsta

2010-05-17T11:10:00.004+02:00

Såja. Nu är sommarhuset öppnat, upplåst, utvädrat. Vi anlände dagen innan björken slog ut i sin skira vårgrönska.

Vackra gudagivna dagar i Sel.

Åtminstone en mus fick vi tag på. De eventuella vintergäster som finns kvar har fått besked om vräkning och har nu ett par veckor på sig att packa och lämna huset.

När vi begav oss söderut igen var nejden klädd i finaste försommarkostymen.

Vi ses snart igen, kära Grelstorp i Sel!

Vilda Sarka

2010-05-11T21:06:00.002+02:00

Divoka Sarka heter ett naturreservat strax utanför Prag. Här vandrade jag under Valborgsmässoaftons förmiddag, i timmar uppför, enbart uppför, aldrig nedför, i sommarvärme med vårens alla attribut runt omkring mig. Kvittrande fåglar, späd grönska med sus i, brusande små bäckar och för det mesta för mig själv. Detta var största behållningen av min majresa till Prag, att äntligen få försiktigt bekanta mig med detta natursköna område. Hit återvänder jag gärna.

Overkligt

2010-04-27T22:44:00.003+02:00

Det sägs att magnoliorna blommar i Prag. Det ryktas om vårtemperaturer på cirka 20 plus. Man menar att Karlsbron inom kort kommer att bli promenadbar. Det känns overkligt att inom 48 timmar vara där igen. Det känns på gränsen till ovärdigt att jag ska vara ledig - ja, helt fri från lönearbete - under 7 hela dagar. Kommer jag att uppskatta detta? Jaaa! Jag besökte Vojanovyparken i november förra året, en vacker, stilla plats. Vad kommer jag att möta i övermorgon? Dofter, synintryck, övriga upplevelser? Jag kan knappt vänta...

En askmolnskväll

2010-04-20T21:42:00.002+02:00

En kväll på västkusten i april...

2 länkar

2010-04-18T16:25:00.002+02:00

Två nya länkar har dykt upp till höger. Naomi Mirakels blogg, en ljuvlig plats att vara på med underbara bilder och historier direkt ur vardagen samt En bra Yogahemsida, där det finns en del smått och gott för oss som är intresserade av yoga. Håll till godo!

Herr Macha

2010-04-16T23:15:00.003+02:00

Snart är det dags att möta denne man igen. Han erbjuder mig sin blygsamma blomsterbukett varje gång jag passerar Petrinkullens västra sida. Vid hans fot ligger blommor året runt, men i maj månad alldeles särskilt. Den första maj firas förutom Arbetarnas dag, än mer Kärlekens Dag i Tjeckien och i Prag vandrar alla älskande till hans stod och återgäldar hans blomster med nya alldeles levande färska. Jag ser fram emot ännu ett besök i månadsskiftet, även om tanken och beställningen av den tillkom under smått paniska former. Att få vandra i Petrin i maj månad är något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Tänk om fruktträden blommar..? Kan mitt hjärta och mina sinnen ta in en så vacker syn?

Lyckohjul? Fortsättningen...

2010-04-16T22:53:00.003+02:00

Nu börjar det likna något! Vagnarna är på plats allihopa, men vänta där finns ett svart får bland de vita..? Det får vi titta närmare på.

Precis som jag trodde. I den här staden gör vi skillnad på folk och folk. Inte nog med att priset för en tur i detta hjul, som inte ännu döpts, kommer att bli högt - det ryktas om 80 kronor per biljett, vilket gör att endast mer bemedlade personer och turister som inte har koll på valutakursen kan åka med - det finns även en VIP-vagn i hjulet och jag kan inte ens drömma om vad en tripp i den kommer att kosta!

I den svarta vagnen kanske det serveras bubbel eller liknande under färden? Man får hursomhelst en ytterligare upplevelse. Golvet i den har ett fönster! Här gäller det sannerligen att inte ha vertigo...

Å andra sidan ska nog inte gemene man eller kvinna med minsta antydan till svindel ge sig upp i denna farkost. Jag vet i alla fall att jag inte vill, mest på grund av min klaustrofobi. Kanske är det en synvilla, men dessa vagnar såg väldigt små ut när jag stod inte så långt ifrån men jag kan inte tänka mig något värre än att sitta fångad med andra mänskor i ett litet utrymme på hög höjd. Oavsett, så börjar även jag tycka - fastän jag var avogt inställd från början - att detta hjul faktiskt är rätt vackert, särskilt i mörker då det är upplyst.

Lyckohjul?

2010-04-13T22:23:00.003+02:00

Vad är det som skymtar där borta vid Operan? Jo, jag önskar jag hade fotat igår när bara halva hjulet var uppe, det var en märklig syn. Nu blev det istället promenix i vårsolen nästan ända fram till foten av det hjul som ska pryda staden. I detta hjul är det tänkt att man ska kunna åka runt i och skåda staden från ovan eller åtminstone en del av den.

Det är en stor tingest som sakta...eller snarare rätt så snabbt byggs ihop. Invigningen sker enligt utsago den 22 maj. Storlek är förresten en knepig sak att visa och bevisa via foto. Om man inte är proffs vill säga och vet vilka vinklar och bimotiv som ska till för att komma så nära verklighet som möjligt. (Vilket undertecknad sannerligen inte är!)

Kanske blir det lättare att förstå hjulets storlek när "hytterna" kommer på? Det återstår att se. Jag ska försöka följa meccano-bygget. Men en sak är säker, jag kommer inte att dokumentera utsikten från hjulet!

Läderlapp med allsång

2010-04-11T19:00:00.004+02:00

Dagens direktsända föreställning från Kungliga Operan avnjöts på biografen Roy i Göteborg tillsammans med pappa. Det var min allra första operett, så gott som live. Live via kabel, om man så vill. Fantastiskt skoj! Musiken till Läderlappen är rolig och inspirerande. Vartenda stycke är en schlager som fastnar direkt i hjärnvindlingarna. Man blir helt enkelt glad av sådan här musik! I rollerna fanns bland andra Loa Falkman och Jan Malmsjö och i pausen mellan andra och tredje akten stegade Helge Skoog, som spelade fångvaktaren, in på scenen och fick publiken att utbryta i allsång, både på Operan och samtidigt på alla små Folkets Hus-utrymmen runt om i landet som sände föreställningen. Vi sjöng av hjärtats lust en bit av Fångarnas kör (Verdi väl?), med nyskriven och rolig text. I pausen mellan första och andra kunde man mingla och få sig en snitt eller två och ett glas vin eller kaffe. Jag rekommenderar starkt alla som är intresserade av musik att ta del av dessa händelser, oavsett om sändningen kommer från Metropolitan eller Stockholm. En fantastisk möjlighet att få delta utan att måsta betala för dyra resor. En härlig söndagseftermiddag! Tack Mjg för fin trailer som kan ses via länk nedan!

http://www.youtube.com/watch?v=5DIKYb8rjhE

Avgrundsvrål - en betraktelse

2010-03-27T21:43:00.000+01:00

En man står på bron och skriker. Han skriker sig hes. Svordomar och besvärjelser om vartannat rasar ur hans mun. Ibland går rösten upp i gäll falsett, men för det mesta r-y-t-e-r han ut orden, spottar ur sig dem med en ilska som får människor i närheten att stelna till. Några personer som passerar alltför nära kommer mitt i skottlinjen och blir måltavlor för mannens verbala aggression. De skyndar generade på stegen utan att titta på honom. Några andra mänskor stannar på avstånd till och betraktar häpet mannen vid brofästet. Vad är det för ångest som driver honom till detta? Vad är det för sorg han bär på? Själv blir jag varse honom på långt avstånd, men förstår först när jag kommer närmare att det är en människa i nöd, som blottar sitt innersta, att det är en levande varelse som vrålar ur sin själs allra mörkaste hål, sitt djupaste sår. Jag tillhör dem som passerar utan att ta ögonkontakt med mannen. Jag tillhör dem som lämnar honom stående där med sin skärande ångest. Innan jag hastar vidare tänker jag: Vad kan jag göra för honom? Vad kan jag säga honom? Hur kan jag lindra hans smärta?

I eftertankens kransa blekhet slår det mig att jag kunde ha delat hans ångest. Vad hade hänt om jag ställt mig bredvid honom och vrålat med honom? Hur hade han reagerat? Om jag stannat till en stund, gjort honom sällskap och börjat ösa skopa efter skopa ur min egen själs brunn? Jag skulle givetvis inte komma i närheten av denne mans ångest, men likafullt tror jag att vi alla kan hitta en liknande källa att ösa ur. Vad skulle ha inträffat då? Hur skulle mannen reagerat och vad skulle ha hänt med mig?

Söndagsflak

2010-03-12T22:41:00.004+01:00

Förra helgen åkte jag med en vän ut till kusten för att få skåda is. Solen flödade in i kroppen och mycket fläckvis fruset vatten fanns att skåda ut mot havsbrynet. Den is som fascinerade mest var dock den som fanns inomskärs. Flak vid flak. Och ensamma enstaka flak, fastfrusna i världsliga ting.

Lysande äppelapparat!

2010-03-07T00:21:00.002+01:00

Nä, det kanske inte syns så bra på bilden, men ja, för alla er som undrat, ett fint hyfsat stort äpple lyser på locket på min Flinga när den är påslagen!

Elgar

2010-03-06T21:54:00.003+01:00

Två av musikanterna i dagens fantastiska konsert.

Underbar solig dag!

2010-03-06T21:31:00.003+01:00

Fåglar och mänskor trivs idag i solen idag. Sida vid sida. Alla njuter vi av Ljuset. Jag löste krysset på förmiddagen och samtalade med kära syster, som vi brukar, gick sedan ut i det vackra (vågar inte än säga vår-) vädret, tog en fika med klassisk princessbakelse och plockade sedan upp fadern på väg till dagens konsert. Det visade sig bli en av min allra finaste musikupplevelser! I församlingshemmets fina sal var akustiken utsökt, väggar av sten och trä och styckena - en duo och en kvintett - framfördes med största möjliga känslighet. Elgars musik är så intressant, ett slingrande flöde av bilder som växlar hela tiden fast alltihop hör definitivt samman. I duon för piano och fiol, andra satsen, som av någon benämnts "skogsmagi", ville jag stanna. Där ville jag vistas en stund till och ytterligare en... Hela konserten var magi.

Kvällen avslutades hos far, som bjöd på svensk hängmörad oxfilé med klyftpotatis och grönsallad som tillbehör. Filén smälte i munnen! Och vinet svalkade. Att Skellefteå AIK sedan vann dagens bortamatch med 7 mål mot 2 gjorde inte upplevelsen sämre. En underbar dag.

Exhilaration!

2010-03-02T21:49:00.003+01:00

Hur översätter jag rubriken? Mitt engelska lexikon ger inget bra alternativ, men okej, låt gå för munterhet. Jag känner mig sannerligen munter! Och många anledningar till det har jag. Just i kväll känner jag mig glad och säll över att körrepetitionen gick så bra. Vår nye körledare är ett geni! Hon har precis vad som behövs för att få ett gäng amatörer att känna sig som en fullfjädrad kör, som flyger tryggt på varje melodis vingar. För mig personligen förser hon mig med minst ett stycke musik som jag nästan maniskt nynnar på under arbetsveckan och tillgodogör mig på alla sätt jag kan. Denna kväll presenterade hon en sång vid namn You and I (inte helt ovanlig titel!), som har ett mycket långsamt jazztempo. För vår lilla skara lät det ack så svårt vid en första lyssning, men ta mig tusan om vi inte tog oss igenom den till slut och på vårkonserten i april kommer det att låta vackert, helt säkert.

Min lilla vita, som jag förresten inte döpt än, gör mig också glad. Lilla Vit? Snövit? Lillboken? Vitis? Några få snabbkommandon har jag pluggat in, men en hel värld återstår att upptäcka och lära. Jag är så lyckligt lottad över att ha en själsbroder som förser mig med all kunskap och alla möjliga länkar jag kan behöva för att fortsätta min resa i Äppellandet!

Och så är jag med biljett igen - befriande! Till Påsk åker jag norröver en bit, till Kungliga Hufvudstaden och så vidare till lilla mor. Många fler anledningar till munterhet finns. Idag är en fenomenal dag.

Flinga! Flingan är namnet på min lilla vita!

Vandra med älgar

2010-03-01T18:22:00.001+01:00

Pausen över!

2010-03-01T18:07:00.003+01:00

Tja, inte var det så lång paus heller. Bara ett par tomma rader lång. Hon är fin, min lilla vita MacBook, riktigt vacker. (Mycket finare än på bilden.) Och lätthanterlig. Än så länge får jag välan säga. Nu ska jag ju först lära mig alla moves för den häringa apparaten. En spännande resa väntar. Roligt att vara tillbaka! Nu kan jag framför allt hålla koll på mina nära och käras fina bloggar med härliga inlägg. Tjohooo!

Liten bloggpaus

2010-01-19T22:53:00.002+01:00

Nu tar jag en liten paus. Det kommer inte att bli så mycket bloggande under en tid framöver, då jag lämnar ifrån mig denna dator efter avslutat avtal. Jag hoppas dock på att kunna titta in då & då via diverse biblioteks - God bless them! - generösa datortider och ett å annat internetcafé. Jag bävar för att ge mig in i djungeln för att hitta en ny dator! Jag vet ungefär vad jag vill ha, vad det gäller prestanda, storlek och vikt, men har ingen värdefull kunskap alls om tekniska saker. Och jag förstår faktiskt inte, har ingen aning om hur jag har kunnat fixa att installera 3 nya datorer i mitt hem under det senaste åren, ca 12. Hur gjorde jag? Hur kunde jag? Jag antar att man kan det man vill...om man bara vill det nog mycket. Min förestående datorfrihet känns tudelad. På ett sätt känns det mycket skönt. Jag vet av erfarenhet att jag landar i en annan vardag, som ger mig tid på ett sätt som bara datorlöshet kan ge. Å andra sidan är det lite sorgligt att inte ha möjligheten att, när jag vill, trixa lite med foton; blogga lite; kolla på webkameror uti världen runt och kanske titta in på Facebook. Men. Än så länge lever jag i en värld där datorn inte är ett måste. Och det är bra att skära ned på sina måsten...anser jag. Vi ses igen. Nån gång!

Snön

2010-01-16T00:01:00.004+01:00

Kristallen den fina... Här ligger de, i samlad oordning på Masthuggets krön.
Små magiska underverk, var för sig, men tillsammans...

Övergiven?

2010-01-15T23:57:00.003+01:00

Är den övergiven tro eller vilar den sig enbart en stund, klädd i kristaller, i solens glans?