Snart är det dags igen.

Att vänta på något gott...

Fem arbetsdagar kvar innan årets sommarsemester tar vid och aldrig har den väl känts så god att vänta på och längta till! För en tid sedan översvämmades jag av en Längtan till något - en plats - som jag förmodligen inte kommer att besöka förrän om ett knappt år. Det kändes tungt och svårt. Längtan riste i bröstet. Men så kom en god vän med rådet: "Njut av din Längtan!" Och det är ju precis det man alltid bör göra. Oavsett om man längtar till något långt fram i tiden eller något lite närmare. Man bör ta Längtan till sig, låta sig omhuldas av den, leva i den, drömma och planera.

Idag står min största Längtan istället till den härliga gemenskap som jag kommer att åtnjuta under några juli- och augustiveckor. Älskade Tösen min kommer med sin sambo och vi tillbringar några dagar här hos mig, med vad jag hoppas är sol ute, sol i sinne, god mat och massor av roliga aktiviteter. Samt avkoppling förstås! Längtar!

Sen beger jag mig norrut, återser kära mamma i Mellansverige för att sedan fortsätta resan till paradiset, lugnet i Ångermanland. Två hela veckors samvaro med kära Syster, dito svåger och dito hund och dito fader med moatjé. Ukuleleövningar, flottfärd längs stilla älv, mer god mat & dryck med mera, står på agendan. Allt detta och jag har ytterligare en vecka - ett helt oskrivet blad! -ledigt! Det kan omöjligt bli bättre. Längtan! Njuter.

Hon log mot oss...

Regnet upphörde när vi landade i Prag, solen sken på oss varje dag trots tidigare dystra prognoser och det var vårvarmt, gott att leva. Petrins kullar klädda i intensivt grönt och vit blom. Vi vandrade och vandrade. Som man gör i denna stad.

Det mesta var sig likt, för mig och alldeles nytt för min kära reskamrat. Katedralen och slottet tronar på sin plats, speglar sig i Moldaus vatten.

Liksom i alla städer dyker nya caféer och restauranter ständigt upp. Lilla Kaficko på Misenska återvänder jag gärna till. Både honungskaka och plommonkaka var ljuvliga! Oj, vad vi åt och åt, så mycket vi bara kunde, under våra dagar i staden...

Vissa - nämner inga namn! - steg upp tidigt och tog en löprunda broarna runt. Kaloriförbränning, kondition och vackra upplevelser på samma gång.

Mama Beer och Baby Beer! Om jag måste välja ett enda ölstop i Prag, får det bli bärnstensölen på St. Norbert uppe vid Strahovklostret.

Jag har så många goda fina minnen som tumlar runt i huvudet just nu. Jag är tacksam mot Staden som välkomnade oss med öppna varma armar. Och tusen tack käraste, för att du ville uppleva den med mig! Jag gör det gärna igen, för att visa dig allt det vi inte hann med! Närsomhelst...

Snart reser vi igen!

Lyckan är i det närmaste obeskrivlig. Vi reser igen, käraste Tösen och jag! Denna gång till Magiska Prag. Jag önskar att detta är vad vi kommer att se. Petrinkullen i blommande skrud, rosiga skymningar och ljuvliga kvällspromenader. En kort visit i opålitliga april kommer att bli en ljuvlig tid tillsammans med den allra mest älskade! Snart. Om en sisådär 25 dagar ger vi oss av. Längtan stor och vid, som en horisont!

Två nya länkar

Länken till den fina matsidan Matmonstret har funnits här till höger sedan ett tag tillbaka. Den är en ständig källa till inspiration! Mängder av spännande recept på god mat och godsaker, men även tips på fiffig och bra utrustning som kan behövas i köket samt nyttiga hälsoråd. En toppenbra blogg med andra ord!

Ny länk är den till Att leva med AIH. Där kan man läsa om hur det är att ha en autoimmun sjukdom. Nyttig och intressant information!

Sicilen # 8 Taormina 2

Sicilien, Italien, maj 2011.

Sicilien # 7 Taormina

Jag visste inte att jag var svindelbenägen. Inte förrän jag kom till Taormina, den vackra lilla staden på dryga 200 meters höjd över havet på Siciliens östra kust. På vägen upp, längs svindlande vägar då vår chaufför leende pekade ut mot horisonten, såg jag plötsligt ett flygplan som flög jämsides med oss..! Det kändes som om vi var många fler hundratals meter över havsytan, särskilt när vi stegade upp till den antika grekiska teatern byggd på 300-talet f. Kr. Utsikten var hänförande, en sådan man förmodligen aldrig ser sig mätt på om man så lever hela sitt liv uppe på dessa bergstoppar. Besöket i Taormina är ett minne för livet.

Höst 2011

Hösten har varit ljuvlig detta år. Den har varit lång, mild och vacker. Jag njuter varje förmiddag under min runda i Slottsskogen av färger och dofter, som är både nya och gammalt bekanta. Jag tänkte härom dagen på, att när jag fick min första egna kamera, så var höstbilder mina första motiv. Jag minns till och med hur de såg ut!

En favoritplats som jag passerar mest varje dag, är en dunge av vad jag tror är bokar och just nu ligger löven som en tjock, mjuk matta på marken. Det är en förtrollande plats, som man magnetiskt dras till som vore man järnspån.

Jag passerar även en damm där änder huserar och ett svanpar. De glider tyst fram i det svarta vattnet, alltid nära varandra. Jag har respekt för svanar. Svanar utstrålar integritet. Jag vill inte gärna samtala med dem, men njuter av deras skönhet.

Hösten är min favoritårstid och just denna pågående höst kan jag njuta alldeles särdeles stort.

Sicilien # 6 Strandkant

Den yttre delen av stranden i Giardini Naxos var avsedd för fritids- och fiskebåtar av olika skepnad och storlek. Den offentliga badstranden var placerad mer centralt. Vi utnyttjade den aldrig, badade aldrig i denna vik. Det kändes inte nödvändigt, då poolen vid hotellet var fylld med havsvatten och där även fanns möjlighet att stiga ned direkt i havet vid lavastensstranden utanför. Men det var lika trevligt varje dag då vi travade in mot centrum för att handla eller äta och passerade denna strand med Taormina tronande på bergen i fonden. Och varmt! Vissa dagar stod solen som ett järnspett i pannbenet och vi fick hoppa från skugga till skugga för att undgå den. Just idag, en oktoberafton då det åter blåser och duggar utanför, känns det nästan overkligt att vi varit där, vid Siciliens soliga stränder. Men det var vi!

Hagahem ett minne blott

I lägenheten till vänster om dörren på nedre botten bodde min far i många år. Det var en ynnest att få ha honom i Haga, bara ett stenkast från berget jag bor på. Att ha möjligheten att besöka honom, i princip när som helst, kändes tryggt och jag kände mig alltid lite stolt när jag kom in på den gamla innergården och steg in i farstun. Haga Nygata utanför är ett turiststråk och det är inte alla förunnat att ens få se en av gårdarna i de gamla kvarteren.

Nu har han flyttat därifrån, till annan ort. Sorgligt men begripligt och hemmet i Haga är ett minne blott. Det är många minnen! Många härliga stunder med gofika och förtroliga samtal, mängder av fantastiskt god mat har här avnjutits, månget gott vin och trevliga sammankomster. Tack pappa! Och må du trivas i på din nya boplats!

Sicilien # 5 Bougainvillea

Allt var bougainvillea!

Det fanns så mycken blom, så många färger, en sådan prakt att den är svår att beskriva. Eftersom jag inte är särskilt bevandrad i botanik, så utbrast jag varje gång jag såg färggrann blom: Bougainvillea! Inte visste jag då att jag förmodligen hade rätt åtminstone 50 % av gångerna. På fotot träder jag och S försiktigt i en park, nära där vi huserade. Citronträd och även apelsin, kaktusar och...bougainvillea. Ljuvligaste minnen att försiktigt promenera omkring i, en ruskregnig oktoberkväll här hemma i Svedala. Tacksamhet stor över att få ha upplevt allt detta...

Sicilien # 4 Hav

Havet. Det helande härliga havet som omslöt oss under hela vår vistelse började efter några dagar att brusa allt högre. Ingen vind kände vi, men vågorna rullade dag efter dag allt högre och allt högre brusande. Färgen förändrades från stålgrått till blått till ljusare blått till turkos och till slut nästan jadegrönt. Vi vaggades till sömns och vaknade till vågbruset. Än idag kan jag närhelst jag vill, återkalla ljudet för mitt inre, av vågornas andning. Det Joniska havet. Ljuvligt.

Sicilien # 3 Krater

Här står en mycket modig mänska. Hon filmar på dryga 3000 meters höjd. Själv vågade jag mig inte ända upp utan fick akut vända kosan nedåt när jag plötsligt insåg hur högt uppe jag var och hur smal stigen uppåt var och hur brant det stupade på båda sidor om mig. Den lilla men mycket modiga mänskan där uppe filmade 360 grader runt hela kratern, som förmodligen heter Silvester och när jag tittar på den filmen infinner sig än en gång svindelkänslan.

Etna var en fantastisk upplevelse! Högt ovan molnen vandrade vi på lavagrus som knarrade under fötterna som jag antar att bara just lavagrus gör. På sina ställen fanns snö under gruset. Vid ett par tillfällen omslöts vi av våtkalla moln som drog förbi, bara för att strax återse skuggor och sol över toppen som låg 300 meter upp och kanske halvannan kilometer därifrån. En oförglömlig upplevelse tillsammans med en mycket modig och mycket älskad mänska!

Sicilien # 2 Nike

Varför hon här i Giardini-Naxos avbildas utan huvud kan vi inte förklara, men konstverket är iögonfallande och vackert med eller trots sin patina. Segerns gudinna sägs hon vara. Vacker som staty är hon likafullt, står vid stranden av det Joniska havet med vingarna stolt utfällda.

Sicilien # 1 Horisont

Morgonljus, Gudsljus, solljus som vill fram.

Detta mötte oss vår första morgon på Sicilien. Havet skulle komma att förändras - varje dag, varje stund en ny vy - under vår vecka på Siciliens östra kust.

Horisontens hela härlighet, härliga helande.

Sicilien 2011

Det börjar så smått bli dags att berätta om resan till Sicilien. Bearbetningen av minnen pågår fortfarande och orden är svåra att finna så tills vidare kommer här att visas bilder, flyktiga tidsdokument, som enbart uttrycker fragment av vad vi upplevde. På alla vis var det en underbar upplevelse! Allt var rätt. Allt kändes riktigt, hänförande, spännande och avkopplande. Tack kära Sussi, för att du föreslog och ville göra denna resa med mig!

Snart.... En stor Lycka!

...alldeles snart, bara ett par tre dagar kvar innan jag ger mig iväg igen. Ikväll strilar regnet utanför, 12 ynka plusgrader i luften, men med Peteris Vasks musik på spelaren känns verkligheten spännande. Och det faktum att jag inom kort kommer att resa söderut till en vulkanö i Medelhavet tillsammans med älskade tösen, ter sig fullständigt overkligt. Och overkligt spännande och fantastiskt! Förmodligen kommer jag inte att tro på mina sinnen förrän vi är där, bland blommande apelsin- och jakarandaträd, under varm sol och med en horisont att glo på från hotellrumsbalkongen under sex hela dagar. Vi kommer att höra italienska - språket med den sjungande melodin - och vi kommer att äta italiensk...eller snarare siciliansk mat och njuta siciliansk kultur och insupa siciliansk historia, kanske bada i den Joniska delen av Medelhavet och framför allt få vara tillsammans och bara ta det lugnt, bara vara... Är det verkligen sant? Jo, jag har biljetten framför mig, väskan redan halvpackad, väderprognosen kollad och dubbelkollad, resfebern på högsta nivå samt längtan stor och skön. En stor Lycka!

Vy

En vy (nästan!) så god som en ann. Jag är glad över att bo så nära ett stort rekreationsområde, en park som påminner mig om en annan park i en annan del av Europa. Här motionspromenerar jag, flanerar jag, filosoferar jag och sitter ibland stilla på en bänk under suset i lövkronorna. Här har jag även vandrat med älgar.

Det grooooor!

I många år har jag varje vår sagt att jag plantera örter liksom min mor gör och flera andra jag känner, men det har liksom inte blivit av...förrän nu. Och glädjen är stor när jag idag drar undan köksgardinen och får se att de små har börjat gro. Gräslök, persilja och basilika ska växa till sig och sedan inmundigas friskt! Allra längst till höger, i vit kruka, finns en vitlöksstängel som börjar bli lite väl hög. Den får jag nog skörda i helgen. Gott, så gott!

Årstider

Oktober 2010.

December 2010.

1 maj 2011.