Höst 2011

Hösten har varit ljuvlig detta år. Den har varit lång, mild och vacker. Jag njuter varje förmiddag under min runda i Slottsskogen av färger och dofter, som är både nya och gammalt bekanta. Jag tänkte härom dagen på, att när jag fick min första egna kamera, så var höstbilder mina första motiv. Jag minns till och med hur de såg ut!

En favoritplats som jag passerar mest varje dag, är en dunge av vad jag tror är bokar och just nu ligger löven som en tjock, mjuk matta på marken. Det är en förtrollande plats, som man magnetiskt dras till som vore man järnspån.

Jag passerar även en damm där änder huserar och ett svanpar. De glider tyst fram i det svarta vattnet, alltid nära varandra. Jag har respekt för svanar. Svanar utstrålar integritet. Jag vill inte gärna samtala med dem, men njuter av deras skönhet.

Hösten är min favoritårstid och just denna pågående höst kan jag njuta alldeles särdeles stort.

Sicilien # 6 Strandkant

Den yttre delen av stranden i Giardini Naxos var avsedd för fritids- och fiskebåtar av olika skepnad och storlek. Den offentliga badstranden var placerad mer centralt. Vi utnyttjade den aldrig, badade aldrig i denna vik. Det kändes inte nödvändigt, då poolen vid hotellet var fylld med havsvatten och där även fanns möjlighet att stiga ned direkt i havet vid lavastensstranden utanför. Men det var lika trevligt varje dag då vi travade in mot centrum för att handla eller äta och passerade denna strand med Taormina tronande på bergen i fonden. Och varmt! Vissa dagar stod solen som ett järnspett i pannbenet och vi fick hoppa från skugga till skugga för att undgå den. Just idag, en oktoberafton då det åter blåser och duggar utanför, känns det nästan overkligt att vi varit där, vid Siciliens soliga stränder. Men det var vi!

Hagahem ett minne blott

I lägenheten till vänster om dörren på nedre botten bodde min far i många år. Det var en ynnest att få ha honom i Haga, bara ett stenkast från berget jag bor på. Att ha möjligheten att besöka honom, i princip när som helst, kändes tryggt och jag kände mig alltid lite stolt när jag kom in på den gamla innergården och steg in i farstun. Haga Nygata utanför är ett turiststråk och det är inte alla förunnat att ens få se en av gårdarna i de gamla kvarteren.

Nu har han flyttat därifrån, till annan ort. Sorgligt men begripligt och hemmet i Haga är ett minne blott. Det är många minnen! Många härliga stunder med gofika och förtroliga samtal, mängder av fantastiskt god mat har här avnjutits, månget gott vin och trevliga sammankomster. Tack pappa! Och må du trivas i på din nya boplats!

Sicilien # 5 Bougainvillea

Allt var bougainvillea!

Det fanns så mycken blom, så många färger, en sådan prakt att den är svår att beskriva. Eftersom jag inte är särskilt bevandrad i botanik, så utbrast jag varje gång jag såg färggrann blom: Bougainvillea! Inte visste jag då att jag förmodligen hade rätt åtminstone 50 % av gångerna. På fotot träder jag och S försiktigt i en park, nära där vi huserade. Citronträd och även apelsin, kaktusar och...bougainvillea. Ljuvligaste minnen att försiktigt promenera omkring i, en ruskregnig oktoberkväll här hemma i Svedala. Tacksamhet stor över att få ha upplevt allt detta...

Sicilien # 4 Hav

Havet. Det helande härliga havet som omslöt oss under hela vår vistelse började efter några dagar att brusa allt högre. Ingen vind kände vi, men vågorna rullade dag efter dag allt högre och allt högre brusande. Färgen förändrades från stålgrått till blått till ljusare blått till turkos och till slut nästan jadegrönt. Vi vaggades till sömns och vaknade till vågbruset. Än idag kan jag närhelst jag vill, återkalla ljudet för mitt inre, av vågornas andning. Det Joniska havet. Ljuvligt.

Sicilien # 3 Krater

Här står en mycket modig mänska. Hon filmar på dryga 3000 meters höjd. Själv vågade jag mig inte ända upp utan fick akut vända kosan nedåt när jag plötsligt insåg hur högt uppe jag var och hur smal stigen uppåt var och hur brant det stupade på båda sidor om mig. Den lilla men mycket modiga mänskan där uppe filmade 360 grader runt hela kratern, som förmodligen heter Silvester och när jag tittar på den filmen infinner sig än en gång svindelkänslan.

Etna var en fantastisk upplevelse! Högt ovan molnen vandrade vi på lavagrus som knarrade under fötterna som jag antar att bara just lavagrus gör. På sina ställen fanns snö under gruset. Vid ett par tillfällen omslöts vi av våtkalla moln som drog förbi, bara för att strax återse skuggor och sol över toppen som låg 300 meter upp och kanske halvannan kilometer därifrån. En oförglömlig upplevelse tillsammans med en mycket modig och mycket älskad mänska!

Sicilien # 2 Nike

Varför hon här i Giardini-Naxos avbildas utan huvud kan vi inte förklara, men konstverket är iögonfallande och vackert med eller trots sin patina. Segerns gudinna sägs hon vara. Vacker som staty är hon likafullt, står vid stranden av det Joniska havet med vingarna stolt utfällda.