Dona Nobis Pacem

På jobbet flyger veckorna iväg, man hinner knappt blinka så är det helg igen. Det är märkligt att samtidigt så har tiden från förra torsdagen till gårdagen kännts extremt lång! Jag har l ä n g t a t till att få sjunga i Våga-kan-sjunga-kören igen!
Kören har växt. Från 25 till 33. Varav 3 är män, resten kvinnoröster av varierande tonart. Igår fick vi ett schema för resten av året. Ibland är nämligen Repslagargården upptagen och då får vi öva i självaste Masthuggskyrkan. Dessutom ska vi "sjunga upp" ett par söndagar, dvs sjunga i kyrkan inför de själar som hittat dit.
Jag blev även igår varse ytterligare lite mer av körledarens - denna ljuvliga, lilla, bestämda mänska! - fantastiska pedagogik. Hon tror på oss, mer än vad många av oss tror på oss själva!! Lysande taktik! Själv har jag kanske en aning för mycket självförtroende, men flera av körmedlemmarna gör detta för första gången utan minsta uns av självkänsla.
Vi avslutade även denna gång med Dona Nobis Pacem och fick lära oss ett stycke till av denna vackra hymn. Och den fortsatte att vagga mig till sömns efter läggdags....