RESFEBER

Jag har ännu inte gett mig av. Resfebern denna gång är förkrossande. Jag bara irrar omkring, helt planlöst, utan att få något gjort. Känner mig nervös och ängslig, kan inte sova. Så här ska det väl inte vara när man äntligen ska resa iväg till en plats som man längtat till i ett och ett halvt år? Jag har till och med haft tankar på att helt enkelt sejfa och stanna hemma, strunta i alltihop...!
Vad ska jag packa? Kommer jag hitta 119-bussen till Dejvice utanför flygplatsen denna gång? (Förra resan klafsade jag omkring i lera utanför den nybyggda delen av Ruzyne airport, fullständigt lost!) Portvakterskan som jag ska få nycklar till lägenheten av, talar hon engelska? Kommer jag ö h t att våga använda mig av den lilla tjeckiska jag lärt mig, som jag planerat för detta besök? Om jag fegar kommer det att kännas som ett nederlag. Jag blir grymt nervös av att ha en massa kontanter på mig. Tänk om jag tappar dem?
När jag tittar på min resfeber utifrån, så ser den fullständigt löjlig och onödig ut. Jag önskar att jag vore den lugna och kontrollerade mänska, som jag tycker att jag borde vara... Kanske får jag något av mina resförberedelser gjorda ändå, fastän jag inte märker det själv. Jag lyckades ju sy upp åtminstone ena byxbenet igår kväll, på finbrallorna jag ska ta med mig. Och denna morgon har jag faktiskt surfat ihop en hel lista över olika Internetcaféer i Prag. Lite av resglädjen börjar komma tillbaka när jag tänker på mig själv sittandes på internetcaféet Krakatit på Jungmannaova. Krakatit är en av Karel Capeks romaner, där kommer jag att känna mig hemma. Om inte förrns, så kommer glädjen att vinna över resfebern när planet börjar nedstigningen och det gör en lov så att jag precis ser tornspirorna på kyrkan i slottsområdet...