Cantate Domino

Vi har nu övat 10 ggr tillsammans och det börjar faktiskt redan likna något! Trots att en av de tre manliga medlemmarna fortfarande uppvisar uppenbara problem med taktkänsla och ungefär en tredjedel (i mina egna öron då, kanske bör tilläggas) har ganska svårt med tonsäkerheten, börjar det ändå låta hyfsat bra. Två övningstorsdagar kvar innan det är dags att sjunga in Advent i Masthuggskyrkan. Personligen tycker jag det ska bli riktigt roligt, oavsett hur det låter, men när vår eminenta, lilla, bestämda och mycket pedagogiska körledare, fröken A. nämnde att det antagligen kommer en hel del folk...då kände jag minsann en liten nervös darrning dra genom kroppen! Men det känns samtidigt roligt och lite skakis ska man ju vara inför en uppsjungning. Jag ser fram emot detta tillfälle, men kommer knappast att tjata dit fadern. På första Advent sjunger många körer i olika kyrkor och det finns mycken annan musik att välja på, så far kan nog bege sig till något lite mer musikaliskt givande än det som erbjuds i Masthuggskyrkan! Händels "Dotter Sion" är det stycke jag känner mig mest säker på och jag har även lyckats att änteligen förstå mig på och memorera den fäbodlåtsaktiga slutdelen av "Ditt ljus", som vi alla i kören har kämpat med länge. Jag får dessutom bruk för min julröda sammetskavaj, som jag köpte för ett antal år sedan och som jag endast använt en gång (f ö den gången jag senast blev förälskad).
Far bjöd förresten på körsång i Konserthuset i onsdags. En tjeckisk filharmonisk kör från Brno sjöng alla favoriterna: Dvorak, Janacek, Martinu och även några verk av körledaren själv, Fiala. Fantastiskt intressant att få höra en proffskör sjunga på det språk som jag finner så vackert! Och att jämföra detta med min egen kör blev synnerligen humoristiskt! En gång får vi väl döpa om Våga-kan-sjunga-kören till: Sjunger-gärna-bra-kören!