Många mänskor tycker att November är en deprimerande tid. För mig är den lite av en favorit... i repris varje år, liksom Mars. Jag kallar dessa månader för mellanmånader. November är en månad som gjord för eftertanke och vila. Det händer inte så mycket och jag kan unna mig att vara stilla. Det enda som eventuellt försiggår är en Väntan. Väntan på December kanske eller ett nytt år, en ny början...
Mars är också en mellanmånad då jag hinner ta några extra andetag. Listan med "måsten" är som kortast då. Och vädret dessa månader är oftast inte så krävande för sinnet. Det är sällan strålande fina dagar eller stormande intensiva, utan oftast färglösa eller bleka dagar, som lugnar en rastlös själ som min. Just denna Novemberdag är dock allt annat än färglös. De löv som fortfarande klänger sig fast på några träd här och där fullkomligt glöder i det låga solljuset. Usch, vad vackert!
Här på landet är november rent praktiskt en väldigt arbetsam månad. Lera, lera och åter lera. Man kan inte komma undan den. Varje hundpromenad är en prövning. Det är avtryck från små kattassar överallt - på bilens motorhuv, inne på mattor, möbler, sängöverkast och golv. Man får ha tvättmaskinen igång för jämnan med alla nerskitade kläder. Makens jacka hade stora cane corsotassavtryck ända upp på axlarna här om dagen! Det trevliga med november är just det du skriver - tid för eftertanke och lite kraftansamling inför nästa månads slutspurt.
SvaraRadera