Insikt

Att befinna sig i ett försvarslöst tillstånd, t ex sjukdom, öppnar dörrar på glänt där uppenbarelser i form av insikt/aha! kan smita in, stora som små. De smiter in till det medvetna jaget, de medvetna känslorna efter att ha legat på lur kanske hur länge som helst. Måhända händer detta inte enbart på grund av den specifika sårbarheten, utan även kapitulationen som sådan; det faktum att vi tvingas till absolut stillhet, utan möjlighet till distraktion. Även om vi inte VILL eller är särskilt intresserade av att tänka efter, se inåt, känna, så är just detta det enda som till slut återstår, när vi ligger där i feberyra och slumrar bort en kvart åt gången; många kvartar som upplevs som timmar var och en. Tiden upplöses. Jag var sååå sjuk, sååå länge. I realitet handlar det om ett par, tre, fyra dagar.
"Uppenbarelserna" har för mig personligen handlat om mycket basala, men likafullt banbrytande ting. Det har varit nyttiga insikter, som gör att jag måste omvärdera en hel del av vad som tidigare varit självklarheter. Jag förstår också nu lite bättre hur jag ska agera vidare med mitt liv. Jag har väl aldrig aktivt sökt efter "lösningar", snarare haft småfunderingar, men så står jag här med en handfull sanningar om mig själv, som jag förra veckan hade totalt blånekat till! Märkligt & vidunderligt härligt!