Musik ger liv

Efter ett antal mörkgrå bluesdagar, utan någon som helst inspiration eller motivation är det till slut - förstås! - musiken som väcker mig till liv. Under bussresan till jobbet i morse spelades i programmet Aurora en Burlesk svit för barn komponerad av Germaine Tailleferre. Stycket väckte barnet i mig och jag såg plötsligt världen och verkligheten omkring mig i ett nytt ljus, en annan nyans. Det kändes lättare att andas och jag gled igenom mötet som inledde arbetsdagen, som en barkbåt i en skogsbäck.
Jag avslutade dagen på jobbet med en intensiv roddtur i gymmet och när jag satt på bussen hemåt fann jag att jag glidit ned tillbaka ett stycke i den grop jag befann mig i igår. Trötthet & apati började återvända. Jag satt hörlurarna i öronen just som Ad lib inleddes med ett verk av Misha Alperin (som jag ännu inte vet särskilt mycket om) och kraften och inspirationen återvände på nytt, som en livets kyss. Pianostycket fick mig att tänka på ett konstverk av Jackson Pollack, intressant, vid första anblick kaos, men vid närmare påseende skönjs vackra stråk, färgsammansättningar jag själv aldrig skulle kunna komponera och trådar, fläckar som faktiskt tycks höra ihop på ett magiskt vis och som med en rivstart sätter igång fantasin. Perfekt ackompanjemang till det ösande, kalla regnet utanför. Ja, hör ni, vad gjorde vi utan musiken?!