En era är över. Innan jag stängde dörren till grovsoprummet där jag ställt in både Mr Chairman och min mormors gamla lilla fåtölj, var jag helt enkelt tvungen att bära ut honom igen, ut i kvällsljuset för en sista förevigad bild. Vi har varit med om mycket, Mr Chairman och jag. Han flyttade in till mig under en tid då jag bodde i en större etta i en Stockholmsförort i sydväst. Där hade jag även fler inneboende. Det var Mr Chairman, Chet, Sir Chaplin och undertecknad som delade boning. Vid ett tillfälle, en sen kväll, då jag satt säkert i Mr Chairman och avnjöt en god konjak i små portioner, var Chet - han som har en röst som en hästmule känns - högst närvarande och vi sång- och speljammade ihop...ända tills jag trillade av Mr Chairman och i horisontalläge fick syn på konjaksflaskan som var i det närmaste tom! De små konjaksportionerna var små, men uppenbarligen många. Charlie, förlåt: Sir Chaplin, skrattade gott åt min vurpa. Det var tider det!
Anledningen till Mr Chairmans hädangång är att det numera står en svart skinnsoffa av mindre modell och ser förvånad ut, i mitt enda rum. Vi kommer inte riktigt överens än, men med tiden ska vi nog lära känna varandra.
Jag har ju Mr Chairmans brorsa i ladan här ute. Han är svartvitmönstrad och han åkte ut för rätt länge sen. Men längre än till ladan har han inte kommit - än. De där stolarna kommer från Skellefteå lasarett vilket ju triggar igång minnen från barndomen...
SvaraRadera