Lat söndag

Vad gör man med dagarna som tycks gå av sig själv? Då ingen aktivitet tycks falla en på läppen, inget särskilt lockar. Då man väntar på regn, men endast glesa droppar faller. Då en ström av "borde" dyker upp, men inget blir gjort. Långfrukost och långpromenad. Två caféstopp. Lyssnar till radion genom mobilen och upptäcker den fantastiska Penguin Café Orchestra. Handlar lite av det nödvändigaste och återvänder hem. Lägger mig på soffan och lyssnar på novelluppläsning från P1. Funderar på att göra något, vad som helst, men lusten uteblir. Löser några sudoku. Diskar det lilla som finns. Sätter på Glenn Goulds senare version av Goldbergvariationerna.
Förmodligen är rastlösheten misstolkad. Det är det dåliga samvetet som kryper i kroppen. Jag borde väl ändå göra någon nytta idag? Jag borde väl åtminstone göra något roligt? Ska jag verkligen låta en hel dag passera utan att få något vettigt ur händerna? Varför är lathet en synd? Varför har vi - för jag misstänker att många känner som jag - så svårt att tillåta oss lata dagar? Varför räcker det inte till, allt det som vi faktiskt uträttar? Borde det inte räcka med att under en hel dag lyssna till Goulds svalkande, trösterika Bachtolkning?