Det bästa

Det mest värdefulla minnet från min semester är dagarna med Månbarnet. Hon körde drygt 35 mil i bedövande hetta, utan AC i bilen, för att tillbringa två nätter med oss som var kvar i sommarhuset i Ångermanland. Heder till henne, käraste vän, som orkade! Att möta henne i den lilla bruksorten kändes märkligt men ljuvligt och stort; det var första gången hon besökte släktgården. Vi stretade med skräp i solen, samtalade och lagade mat tillsammans med de andra och sista natten bjöd på ett avlägset men lika fullt spektakulärt, mullrande åskskådespel med blixtar som lyste upp hela horisonten. Jag hoppas på många fler dagar och nätter tillsammans med henne i det gamla huset på höjden...