Reslust!?

De ca 400 resemilen sitter fortfarande kvar i ryggen men yttrar sig numera mest som stelhet så fort jag sätter mig en stund. Det gäller att inte glömma bort att ta många små pauser på kontoret kontinuerligt under hela dagen. Jag blev mycket överraskad då jag i morse tog min vanliga väg till första arbetsdagen efter semestern och till min förvåning kände ett sug av reslust när jag passerade genom centralstationen! Ankommande människor med vilsna eller sökande blickar, avgående dito med biljetter i näven och samtliga på väg någonstans, det lockade mig så in i bänken att vara en av dem. Jag var tvungen att stanna upp och fråga mig själv: "Skulle du verkligen på allvar vilja ge dig iväg igen redan, till Prag, Paris eller rent av Heidelberg?" Jag kom snabbt fram till att jag absolut skulle det, om jag hade möjlighet...men kanske inte en resa med bil, där går gränsen för min reslust, men att färdas med tåg vartsomhelst skulle jag inte tacka nej till. Vad är det för märkliga gener man ärvt? Har jag mitt ursprung i resandefolken?