Nya tider, nytt jobb? (del 2)

Intervjun i Uppsala var en mycket intressant upplevelse. Min allra första anställningsintervju någonsin. Intervjuarna motsvarade inte mina farhågor. Jo de var två till antalet, men det gjorde ingen större skillnad. De var hur trevliga och avspända som helst. Frågorna var underhållande och stämningen god. Hur det gick? Njae, hur kan jag svara på det? Trots allt har jag en personlig önskan om min framtid, en alldeles särskild uppfattning om hur just min kompetens skulle vara "mitt" företag till gagn på bästa sätt. Och det är väldigt svårt att avgöra hur mina intervjuare tänker och tycker.
Vad jag tror att jag kan avgöra är att mänskor i allmänhet förmodligen har svårt att förstå min "wherever I lay my hat-mentalitet". Hemma-HEMMA för mig, kommer alltid att vara den plats där jag är född och uppvuxen, men jag känner mig lyckligt lottad som kan kalla fler platser "hemma". Som läget ser ut idag är min familj utspridd över en stor del av landet, från Göteborg till Skellefteå i norr och Åland i öster, inklusive sommarhuset i Ångermanland. Jag ser fördelar (enbart!) oavsett var jag bor. Jag är alltid nära eller närmare någon eller några av mina nära-kära samt har olika fördelar beroende på vilken plats jag väljer. Men att säga att jag föredrar EN plats före en annan (som var ett tips från en av intervjuarna) är omöjligt. Drömscenariot är att bo och arbeta i min födelsestad, men tyvärr finns där inte mycket chans till arbete.
Jag har alltså sökt jobb inom mitt nuvarande företag i min nuvarande hemstad, i Uppsala, i Sundsvall och i Umeå. Jag får EN chans till. Här i Göteborg. På tisdag. Nu vet jag lite om hur det går till, men om sanningen ska fram så känner jag en annan mänska som absolut ska ha det jobb jag söker här. Och hur står man sig då i en intervju? Fortsättning följer... Det allra mest givande med mitt första intervjutillfälle var lunchen och timmarna i Uppsala med mor, som jag fick på köpet!