Healing

Skymningen var gudomligt vacker denna afton. Repetitionen med kören var mumma för själen. Månskenet i natt och alla stjärnors ljus har en sådan dragningskraft att jag vill hålla mig vaken till gryningen för att få njuta av det sköna magiska.

Min lilla resa, en bit norrut, fyra dagars bortavaro från mina vanliga dagar, var ren och skär healing, ett läkande andrum. Vila. Tillsammans med Själslige Brodern och hans lilla Mirakelflicka, fann jag Livet igen. Att få se och krama min Lillebror gav mig kraft. I de tysta nätterna i det Stora huset vid Sjön kunde jag äntligen drömma igen, i djup, hel sömn! Dagarna med Mor och kvällen tillsammans med Syster och niece, god mat, gott vin, samspråk om allt och inget, kändes varma och trygga, var precis vad jag behövde för att komma vidare, för att komma ut ur den dunkla tunneln och finna mig själv igen. Jag har landat. Efter att ha simmat mot strömmen under en tid, som för mig - mitt i - tycktes oändlig, kunde jag släppa taget, låta vattnets naturliga väg föra mig till land. Ett litet sel hittade jag, där jag kravlade upp och satte mig för att pusta ut. Jag har landat.

Och Silverhunden stod i skogen och log.