Att en biografsalong kan vara som en katedral visste jag inte förrän häromdagen. Jag går in och sätter mig en kvart innan föreställningen börjar, sluter ögonen och väntar. Biljettförsäljaren hade talat om att endast två ytterligare stolar var bokade, men inga fler besökare dök upp. Så skönt och tyst lokalen är, bara lite lågt barnstoj och klirr hörs på avstånd utanför. En stunds vila innan filmen börjar och jag dras in i en fantasivärld, långt bort från den gråmulna dagen och den molande huvudvärken. Inte är det helt den Alice jag minns från barndomen, men vad gör det? Språket, färgerna, kostymerna är sagolika. Och Hattmakaren och hans lika galna vänner vid tebjudningen är det allra bästa med hela filmen. Jag skrattar så jag kiknar. Att sitta i en tom biosalong och njuta av en ljuvlig film som rullar enbart för mig är en lisa för själen. Efteråt går jag hem, sluter ögonen, vilar och i fantasin fortsätter jag vara i sagovärlden ytterligare en liten stund.
Privatföreställning alltså? Härligt! Och tydligen sevärd då trots all negativ kritik man sett. Jag litar på dina filmtips eftersom jag aldrig blivit besviken på någon av dom - alltså ska jag kolla in även denna!
SvaraRadera