Caféet på hörnet

Bilden är lite missvisande. Den är tagen en gråmulen vardag vid lunchtid. När solen är framme och alldeles särskilt under helgen, sitter här fullt med mänskor och solar sig, äter och mår gott. Jag vill ändå lobba för detta mitt nya favoritcafé, som jag ännu i denna dag inte vet namnet på. "På hörnet" vore ett bra namn, men det är upptaget av en restaurant i innerstaden. "Corners"? Nja, varför ett engelskt namn frågar jag då. Jag älskar detta ställe dels just för att det ligger i ett gatuhörn. Jag har en förkärlek för dylika konditorier - Café Slavia, Brogyllen är andra exempel. Det tycks hända så mycket mer vid gatukorsningar. Diagonalt mitt emot tronar den mäktiga Oscar Fredriks kyrka med sina tinnar och torn. En byggnad som benämnts både Disneykyrka och Märklinkyrka. I övrigt har detta café en sval kontinental känsla vad det gäller inredning. Ägarens personlighet och attityd är också en - för mig - perfekt balans av svalt ointresse och välkomnande. Det tog sin tid, men nu blir jag tillfrågad när jag kommer in. En dubbel espresso? Utbudet av mat och godsaker är en salig, sagolik blandning. Fyllda bröd trängs med pajer och sallader av alla de slag och bakelser av både traditionell och modern variation. Så skönt att kunna beställa en Princess eller en Budapest till kaffet! Men det allra smakfullaste i denna lokal är ändå lasagnen, egenhändigt tillagad av ägaren själv. Jag vet inte vad det är för ingredienser som gör den så fantastisk. Receptet förmodligen hemligt och gurkmejan ger den en gyllene färg. Till sist, men inte minst måste jag ge ett extra plus i kanten för den musik som ligger som en lätt sjal över axlarna inne i detta favoritrum. Jag är annars lätt allergisk mot för mycket ljud när jag använder mitt smaksinne och filosoferar. För det mesta spelas någon slags ambient music, ibland uppblandad med skön relax jazz OCH alltid på exakt rätt ljudnivå! Aldrig påträngande. En plats jag ständigt återvänder till helt enkelt.