Snart är det dags igen.

Att vänta på något gott...

Fem arbetsdagar kvar innan årets sommarsemester tar vid och aldrig har den väl känts så god att vänta på och längta till! För en tid sedan översvämmades jag av en Längtan till något - en plats - som jag förmodligen inte kommer att besöka förrän om ett knappt år. Det kändes tungt och svårt. Längtan riste i bröstet. Men så kom en god vän med rådet: "Njut av din Längtan!" Och det är ju precis det man alltid bör göra. Oavsett om man längtar till något långt fram i tiden eller något lite närmare. Man bör ta Längtan till sig, låta sig omhuldas av den, leva i den, drömma och planera.

Idag står min största Längtan istället till den härliga gemenskap som jag kommer att åtnjuta under några juli- och augustiveckor. Älskade Tösen min kommer med sin sambo och vi tillbringar några dagar här hos mig, med vad jag hoppas är sol ute, sol i sinne, god mat och massor av roliga aktiviteter. Samt avkoppling förstås! Längtar!

Sen beger jag mig norrut, återser kära mamma i Mellansverige för att sedan fortsätta resan till paradiset, lugnet i Ångermanland. Två hela veckors samvaro med kära Syster, dito svåger och dito hund och dito fader med moatjé. Ukuleleövningar, flottfärd längs stilla älv, mer god mat & dryck med mera, står på agendan. Allt detta och jag har ytterligare en vecka - ett helt oskrivet blad! -ledigt! Det kan omöjligt bli bättre. Längtan! Njuter.

Hon log mot oss...

Regnet upphörde när vi landade i Prag, solen sken på oss varje dag trots tidigare dystra prognoser och det var vårvarmt, gott att leva. Petrins kullar klädda i intensivt grönt och vit blom. Vi vandrade och vandrade. Som man gör i denna stad.

Det mesta var sig likt, för mig och alldeles nytt för min kära reskamrat. Katedralen och slottet tronar på sin plats, speglar sig i Moldaus vatten.

Liksom i alla städer dyker nya caféer och restauranter ständigt upp. Lilla Kaficko på Misenska återvänder jag gärna till. Både honungskaka och plommonkaka var ljuvliga! Oj, vad vi åt och åt, så mycket vi bara kunde, under våra dagar i staden...

Vissa - nämner inga namn! - steg upp tidigt och tog en löprunda broarna runt. Kaloriförbränning, kondition och vackra upplevelser på samma gång.

Mama Beer och Baby Beer! Om jag måste välja ett enda ölstop i Prag, får det bli bärnstensölen på St. Norbert uppe vid Strahovklostret.

Jag har så många goda fina minnen som tumlar runt i huvudet just nu. Jag är tacksam mot Staden som välkomnade oss med öppna varma armar. Och tusen tack käraste, för att du ville uppleva den med mig! Jag gör det gärna igen, för att visa dig allt det vi inte hann med! Närsomhelst...

Snart reser vi igen!

Lyckan är i det närmaste obeskrivlig. Vi reser igen, käraste Tösen och jag! Denna gång till Magiska Prag. Jag önskar att detta är vad vi kommer att se. Petrinkullen i blommande skrud, rosiga skymningar och ljuvliga kvällspromenader. En kort visit i opålitliga april kommer att bli en ljuvlig tid tillsammans med den allra mest älskade! Snart. Om en sisådär 25 dagar ger vi oss av. Längtan stor och vid, som en horisont!

Två nya länkar

Länken till den fina matsidan Matmonstret har funnits här till höger sedan ett tag tillbaka. Den är en ständig källa till inspiration! Mängder av spännande recept på god mat och godsaker, men även tips på fiffig och bra utrustning som kan behövas i köket samt nyttiga hälsoråd. En toppenbra blogg med andra ord!

Ny länk är den till Att leva med AIH. Där kan man läsa om hur det är att ha en autoimmun sjukdom. Nyttig och intressant information!

Sicilen # 8 Taormina 2

Sicilien, Italien, maj 2011.

Sicilien # 7 Taormina

Jag visste inte att jag var svindelbenägen. Inte förrän jag kom till Taormina, den vackra lilla staden på dryga 200 meters höjd över havet på Siciliens östra kust. På vägen upp, längs svindlande vägar då vår chaufför leende pekade ut mot horisonten, såg jag plötsligt ett flygplan som flög jämsides med oss..! Det kändes som om vi var många fler hundratals meter över havsytan, särskilt när vi stegade upp till den antika grekiska teatern byggd på 300-talet f. Kr. Utsikten var hänförande, en sådan man förmodligen aldrig ser sig mätt på om man så lever hela sitt liv uppe på dessa bergstoppar. Besöket i Taormina är ett minne för livet.