Jag skulle kunna utbreda mig i milslånga spalter om hur det är att vara och varför jag är singel samt diverse runt-omkring-funderingar om detta. Jag har hur många trådar och tentakler som helst att nysta i. Varför är jag nöjd med det liv som jag lever, det som är mitt, just nu? Hur kommer det sig att jag inte ser något fel med att leva som jag gör? Vad innebär det att vara en
s k fri kvinna? (Apropå Jennifer Fox' intressanta och spännande dokumentärserie "En fri kvinnas bekännelser" som visas i SVT på söndagkvällar) etc etc
Men: det finns inget som gör mig mer tillfreds och lycklig, som att tillbringa X antal timmar i goda vänners lag, gärna kring en god, gemensamt tillagad, måltid och ett glas vin eller två. Jag känner mig inte olycklig utan detta, men inser än en gång att just detta är Livets mening. För mig bäst uttryckt på engelska: Just a little human touch! är svaret på frågan om Livets mening. That's it. Det är allt! Mänsklig beröring är Livets mening. På det ena sättet eller det andra. Att någon bryr sig om en annan. Att någon rör vid en annan mänska. Att en mänska BErör en annan medmänska. Att vi visar omtanke, mening, att vi ALLA hänger ihop, allihop på något sätt, hur långsökt det än må vara. För det gör vi. Det finns inte en enda individ som inte har en påverkan på minst en annan mänsklig varelse.
Gårkvällen tillsammans med några av fars goda vänner, som jag även vill kalla mina vänner, är guld värd. Trevligt samspråk, olika karaktärer, olika bakgrunder och uppväxter, beröringsspunkter, enas i en god gemenskap, en gemytlig atmosfär. Att måltiden och dryckerna sen var av absolut bästa kvalitet gjorde inte kvällen sämre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar