Tycho Brahe

Jag fick tre på raken. TRE TychoBrahedagar i rad!
Måndagens olycka gällde mekaniska saker. Allt jag tod i gick i bitar, slutade fungera eller strulade på annat sätt; apparater, datorer etc.
Temat för tisdagens elände var anatomi. Klanterier, blåmärken fådda i mängd, nacken ballade ur och jag skar slutligen upp ett helt finger på en häftklammer, som jag försökte täcka över med tejp för att minimera risken för skador i vidare posthantering, alltså av omtanke för t ex brevbärare. Jag gick till sängs tidigt med en bestämd önskan och ett stort naivt hopp om att nästa dag skulle bli bättre.
Onsdagen gick i glömskans och de oväntade besökens tecken, vilket bl a resulterade i att den mycket saknade hantverkarn dök upp oanmäld på morgonkvisten och jag glömde mitt passerkort till jobbet ( = försenad ankomst till jobbet + extra ansträngningar för att klara passagerna i de dagliga förflyttningarna mellan våningsplanen och kontorsutrymme)
Alla dessa till synes små hinder i tillvaron (inklusive flera, onämnda) är inget att haka upp sig på en och en, var för sig, men ifall de staplas ovanpå varann i en evighetslång ond förbannelse...ja, då kommer i alla fall jag i obalans. Därför är denna torsdag en plötslig, akut tagen, SEMESTERdag! Och jag tror bestämt att Tycho Brahes osaliga ande har dragit sig tillbaka, från mitt liv. ......Peppar, peppar!