På Påskdagen firar jag sjuttonårsjubileum. Det var 17 år sedan jag flyttade in i denna lägenhet på Masthugget. Jag kom då närmast från Stockholmsförorten Bredäng där jag faktiskt trivdes bra, trots att Bredäng på den tiden beskrevs som en bråkig och våldshärjad förort. Jag blev aldrig själv drabbad av något som helst bråk och kände mig hyfsat trygg. Det var dessutom en nyttig erfarenhet att dela en gigantisk tvättstuga (eller snarare tvätthall) med människor från världens alla hörn.
När jag flyttade in i min enkla boning i Masthugget förstod jag inte till fullo, hur lyckligt lottad jag var. Idag står det helt klart att det var en lyckträff att hitta denna lya, förvisso liten men i ett härligt område som jag inte vill byta så länge jag bor kvar i denna stad. Jag har genom åren inte haft särskilt mycket kontakt med mina grannar, men en av dem hade 1991 en liten parvel till son, vid namn Hugo. Ett ovanligt namn, särskilt med tanke på att Björnes magasin precis hade blivit populärt vid denna tid och ungen var hur söt som helst, där han rultade omkring på gården.
Samme Hugo iakttog jag idag, sittande på en bänk på samma gård med sin flickvän! De var till synes inbegripna i ett allvarligt samtal om kärlek och flickan ville tydligen försäkra sig om att Hugo förstod att hon visst älskar honom. Ja, tänk vad tiden går... Dessa 17 år känns för mig som en blinkning, men för Hugo är det en hel livstid..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar