Åstad till nordligare trakter

Resfebern härjar i kroppen, men jag tolkar den givetvis som en känsla av förväntan. Äntligen ska jag komma iväg igen. Först norrut med Stockholm som första hållplats, där jag inte har en aning om vad som väntar - det får jag se!- och sedan vidare till kära mor i Knivsta ett par dagar. Upptåget tar mig vidare till Tierp där det blir byte till bil och medpassagerare (eller snarare värdar!): syster; svåger och favorithund. En hel vecka i Ångermanland är som att dra en högvinst i lotteri. Och då spelar det ingen roll hur vädret blir. Fast prognosen ser rätt lovande ut. Om allt går väl så tar inte resandet slut där, utan kosan vänds söderut för en road trip genom Tyskland ned till Heidelberg. Problemet med att packa för två veckors frånvaro, som jag känt något litet betungande, blir plötsligt genomskinligt, en morgondimma som lättar snabbt. Jag är en mycket lyckligt lottad mänska som får uppleva så mycket roligheter på semestern!