På västkusten idag en slö solig söndag. Ljum vind får löven att virvla ned från träden. Slottsskogsparken ger mig lite Central Park-känsla (fastän jag aldrig satt min fot på den amerikanska kontinenten) då jag passerar och lyssnar en stund till en basist och en saxofonist som kör lite improviserad jazz på trottoaren. Lekande ungar, sniffande hundar, korvstånd och kaffedoft. Hösten är favoriten, men nu har jag återfått smaken för norr-hösten, den riktiga, originalet så att säga. Som det doftar i Ångermanland, doftar det inte här. Mossa, äpplen, mylla.
Till och med ett, inne i skogen gömt, sandtag är vackert i Ångermanland.
Och även en solitär tistel behöver bli varse sin skönhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar