Omvårdnad

Jag kom nyligen i kontakt med den svenska vårdapparaten, som den ibland kallas och vill slå på åtminstone liten trumma för denna. Jag har inte varit inlagd på sjukhus sedan jag födde barn för drygt 30 år sedan, men var nu plötsligt tvingad att släppa kontrollen, hänvisad till andras omtanke (Tack, kära syster & svåger!) och söka hjälp akut. Jag blev omedelbart omhändertagen, ompysslad och lugnad. Även om det inte var någon ögonblicklig fara för livet, så ville läkaren inte släppa iväg mig utan vidare. Jag transporterades med ambulans till närmaste ort där det fanns en ledig sjukhussäng för mig att övernatta och observeras i. I just det län jag befann mig i när allt hände ingår ambulanstransport i inläggningsavgiften på sjukhus. Jag behöver alltså inte ens betala frakten mellan sjukinrättningarna!
För mig att befinna mig på sjukhus var en främmande upplevelse och just därför även till en del rätt skrämmande, men den eventuella rädslan överskuggades naturligtvis av den trygghet jag kände. Jag fick frukost serverad vid bädden och lunch lite senare. Sköterskor och läkare av olika grad och rang kom ideligen in och frågar hur jag mådde, hur det kändes nu. Jag känner mig idag oerhört tacksam för att jag bor i Sverige och att jag i princip var jag än befinner mig alltid får vård när jag behöver.