Under huden kom han. Under huden så nära så nära inpå, som en viskning, en hästmule intill örat. Han tog sig tid, inväntade, balanserade och fanns så till slut plötsligt där, inte bara två meter framför mig (framför oss) på scenen utan alldeles inpå, som ett pirr inne i kroppen som är både behagligt och spännande. Under några av kvällens ögonblick tyckte jag dessutom att jag själv fanns under hans hud som delade vi samma enmanstält för en stund. Han är briljant, mästerlig, en balanskonstnär, trollkonstnär, magisk magiker, poet, mänskoälskare, musikant. Lördagskvällen på Aftonstjärnan är för mig en oförglömlig upplevelse. Han balanserar på märklighetens balustrad och han når ut ... Tack, Carl-Einar!
Oh lyckliga du som fick se den makalösa mannen live! :o)
SvaraRadera