Postal applåd

Joho. Jag fick min första postala applåd idag! Efter ett, i mitt tycke, ovanligt tråkigt "anförande" - jag menar, vem vill lyssna på mig (och i viss mån min lika nördiga kollega) i tre timmar i sträck? - med ett till synes oändligt bildspel, som dessutom var helt renons på finesser, inte en animation i sikte, fick jag alltså en helt spontan applåd! Överraskningen var total, kan jag säga! Samtliga ungdomar, ty detta var tio personer som alla var yngre än mitt eget barn, såg intresserade ut, deltog i diskussionerna och vågade avbryta för att fråga,vilket inte är så vanligt bland yngre kollegor. Nåja. Samtliga utom en då, som inte lyckades hålla ögonen öppna hela tiden. Detta var dock något som vi var förvarnade om, som alltså förhoppningsvis inte berodde på vår presentation. Detta inlägg är inte skrivet i hybris, inte ett försök till att få komplimanger eller för att skryta. Applåden värmde gott. Särskilt med tanke på att jag innan inte var nöjd med det jag skulle presentera. Man lär så länge man lever, heter det. Och som jag skrivit i ett tidigare inlägg: det är i samvaron med andra som man lär känna sig själv! Tydligen gick min information fram, det jag ville säga emottogs tacksamt. Jag lyckades!..... I alla fall denna gång.