
Jag känner en total synk med Diski. Det sätt hon beskriver resande och stillhet, beskriver även min upplevelse av densamma. Hon reser också ensam, liksom jag gjort de senaste åren. Hör här ett kort exempel om förväntan: "Om det finns ett perfekt ögonblick under en resa är det när man sitter och glor på himlen på en allmän plats där man inte känner någon, i väntan på att förflytta sig till ett fordon som rör sig genom landskapet och för en till en annan plats där man får vara ensam och bara kan sitta och glo igen. Det är själva essensen med att resa ensam, det förväntansfulla ögonblicket precis innan man ger sig av för att ta sig dit man tänkt sig." Mmm, insiktsfullt! Jag skulle kunna återge så många fler exempel ur enbart denna Diskibok, ty hon har skrivit flera, men ni får läsa själva - "Den motvillige resenären".
Som i ett nötskal...
SvaraRaderaOch jag undrar förstås: vilken del av nötskalet referar du till? Jo, du reser ensam och upplever därtill utifrån din egen synvinkel.. Har du läst samma bok eller kanske en annan på samma tema? Fler ledtrådar önskas... ;-)
SvaraRadera