Chefen

Jag gillar min chef. Undrar om det finns statistik över hur många som gör det? Det känns sorgligt att han, för det är en han, inte kommer att vara min chef längre än cirka en vecka till, men jag hoppas vi hinner med åtminstone ett samtal ytterligare. För ett par år sedan, när han inte var min chef och sedan min chef men i en annan situation, gillade jag honom inte alls. Icke. Och än idag finns flera på min arbetsplats som avskyr och räds honom, kollegor som inte haft förmånen att se honom förändra sin attityd i takt med ändrade arbetsuppgifter. Jag har haft tur. Det finns knappt något jag uppskattar så mycket på Livets väg, som att få mina fördomar krossade, bli tvungen att tänka om och byta ut känslor. Min chef är bufflig, tar plats, har alltid rätt förstås och vet alltid mest...men, min chef är även uppskattande, stödjande, mån om min hälsa och har alltid funnits där när jag behövt dryfta ett å annat. Och som grädde på moset är han rak och ärlig samt orädd i sin kommunikation med mig, vilket jag anser är de bästa av kvaliteter. Att han för övrigt är en mänska vars glas för jämnan är minst halvfullt (om inte bräddat!) gör honom till en, i mina ögon, god människa som enligt min övertygelse kommer att ha vidare framgång i livet. Jo. Jag gillar min chef.