En Melkerdag

För övrigt var denna dagen en Melker-dag, ja ni vet: Denna dagen, ett liv.. ända tills jag bestämde mig för att flexa bort halva fredagen och unnade mig lite lyx - 3 med omsorg utvalda och gudomligt smakliga chokladbitar á 13 kr stycket - och med ens gav endorfinerna mig en insikt om hur lyckligt lottad jag är, trots min prekära arbetssituation. Jag har många runt omkring mig som bryr sig om mig. Och jag vet att det tyvärr finns mänskor som inte alls känner så... Härom veckan mailade jag från jobbet min vän & kulturkompis H om det aktuella läget. Hon ringde upp och föreslog lunch på stört. "Jag plockar upp dig med bilen, det regnar ju och så kan vi käka och prata lite..?" Just den dagen var en riktigt dålig dag, men den stunden, på restaurangen, då vi talade om allt möjligt, var fenomenalt mycket värd! Vi var förresten så hungriga båda två att vi glömde betala för maten! Vi gjorde förstås rätt för oss till slut, men det blev en lustig situation. I övrigt finns flera kollegor som "håller ögonen på mig", undrar varje dag försiktigt hur det känns och lyssnar sedan tålmodigt, vare sig jag känner mig upp eller ned. För det är just det: precis när jag känner att jag bestämt mig för att välja optimism istället för att grotta ner mig, så slår deppen till, utan att jag har någon riktig kontroll över det. Nedrans oflyt då! Och attans att det är arbetslivet som orsakar det! Hade det varit ett moment utanför jobbet, hade det varit enklare att acceptera. Nåväl. Morgondagen hägrar då jag får njuta av laget i mitt hjärta, när de krossar denna stads hockeyidoler! Kanske ska jag bära glitter i håret, dagen till ära?