Galenskap av första graden

I åratal har jag konsekvent undvikit julrean. Under ett antal år innan dess blev jag mer eller mindre tvingad ut av särbon. "Här ska handlas!" Det hade då laddats i flera månader innan och inköpslistan var klar lagom till Annandagen. Han handlade, jag led. Från affär till affär gick striden om de bästa kapen och jag stod - dvs knuffades! - bredvid. Och led.

Nu har jag alltså sluppit detta under en försvarlig tid och därmed har mitt minne tydligen fördunklats. Hur hemskt kan det vara egentligen? Det är nog inte så galet som jag minns det och förresten så har jag ju avsett att köpa nya brallor hela hösten utan att komma till skott. Nu är väl ett tillfälle här så gott som ett annat..? Tänkte hon balanserat och fick sällskap av nämnde ex. "Bra. Då har jag smakråd med mig!" Något jag annars inte är bortskämd med.

Jag vill inte ens beskriva hur det var. Ty det var så avskyvärt att jag inte finner några passande ord. Trängseln var infernalisk. Striden om persedlarna - ty det var kläder som stod på listan även denna gång för oss båda - var avskyvärd. Mänskor - ja för det var väl levande väsen jag hade omkring mig? - rev och slet, kämpade som om det gällde livet självt för att få tag i de där byxorna, den där blusen etc. Som om de befann sig på randen till galenskap, fullkomligt utsvultna som om de icke sett föda på flera veckor och plötsligt befann sig vid en gratis buffé. Ja, jisses, vilken kamp!

Det helade slutade med att f d särbon på första försöket inhandlade sin tilltänkta plagg och jag själv - efter behövlig, betydlig påhejning och uppmuntran, något jag icke hade klarat mig utan - faktiskt köpte två plagg, men kom hem endast med ett. Det första försvann under försöken att få tag i det andra. Mitt förvärv var dessutom mycket riktigt ett par brallor, men - förstås! - inte alls av den typ jag hade tänkt mig. Jag är nu fullkomligt dränerad på energi och känner mig dessutom fysiskt illamående över den konsumtionshysteri jag bevittnad. Jag som alltid avskytt att shoppa, varför i herrans namn skulle jag bege mig ut idag?! Ja, säg det den som vet...