Över havet fram och tebaks

Att vara på väg är alltid, för mig personligen, upplyftande och lugnande på samma gång. Även om det, som denna gång, endast är en dagstur över ett litet hav och tillbaka igen. Trött var jag (kan aldrig sova natten innan en resa, hur liten den än är), tokstor blåsa under tungan hade jag samt ont i en inflammerad bröstmuskel, men jag lutade mig tillbaka vid det bokade brunchbordet med en kopp kaffe framför mig, medan resten av de sittande gick lös för andra gången på buffén redan innan båten lämnat kaj. När båten lättat ankar och stävade ut, tog jag för mig av varmmaten, grönsakerna och frukten; tuggade l å n g s a m t, andades emellan och njöt. Tyvärr var utsikten på utfärden lika med noll. En dramatisk mjölkvit ingentinghet omslöt skeppet långt ut på öppet hav. Men efter en timme kunde jag skönja den efterlängtade horisonten, så jag satte mig vid ett fönster med en bok och läste, tittade ut på horisonten, läste, tittade på horisonten igen och mådde med ens som en drottning.

Jag läste i min medtagna bok att Schopenhauer lär ha sagt något om att Livet i sig är ett ständigt lidande, men att som föreställning, i ren åskådning eller återgivet genom konsten är det fritt från alla alla krav. Och det slog mig just där och då, att jag genom mitt eget liv för det mesta varit en betraktare. Jag har, i det stora hela, varit förskonad från lidande. Vetskapen om att förmodligen aldrig få svar på alla sina frågor i detta livet, är förstås enerverande, men det kan knappast kallas för lidande. De eventuella plågor jag emellanåt upplever är orsakade av egna val. Kanske har jag ibland tagit fel väg och gått vilse, men under tiden fått vara med om andra ting, som jag inte skulle ha upplevt om jag gjort ett annat val.

Så varför grunna på det som varit. Jag vill istället fokusera på det som kan bli något bra. Visst är livet knepigt ibland, men om inte annat så kan en liten stund på resande fot, göra att jag känner mig gladare och mer tillitsfull. På andra sidan havet snöade det. Och hemkomsten var skön. Borta bra, men hemma är allt för jäkla gott!