Ädla skönheter

Jag höll guld i min hand idag! Det vägde tungt. Bara ett dryga centimetern brett och ett par, tre millimeter tjockt stycke rent (nåja, 23 karat!) litet stycke guld, som låg i min handflata ett par minuter, men det var magiskt... Jag lär mig nu en hel del om ädelstenar och dito metaller av den kollega som alltså har detta intresse och som även är samlare. En dag framöver ska jag hemifrån ta med den stora sten som jag plockade från en älvbrink vid Treriksröset cirka 1970 och som jag tror innehåller små granater. För att få det bekräftat liksom, av en expert. Vid ett tidigare tillfälle hade samme kollega med sig en äkta kunzit, en sagolikt vacker sten (därav bilden). Att lägga ögonen på vackra ting gör en glad och säll, oavsett om de är i ens ägo eller ej, men särskilt när man får betrakta dem under en försvinnande kort stund i en ful och stressig miljö.