Frost

Temperaturen håller sig kring noll. Vinden från norr biter, men bara lite, i kinden. Ingen snö än så länge, endast några isytor på gamla små vattenpölar skvallrar om att december närmar sig. Den gamla bilden från 2005 får illustrera det frostiga läget jag befinner mig i. Känslan av instängdhet är frustrerande. I dagsläget måste jag välja mellan pest och kolera, utan att ha minsta egenkontroll. Förstå mig rätt, jag älskar frost. Däremot är klaustrofobi min värsta fiende. Jag behöver skönja en horisont, en rymd där ute där framme, för att kunna må bra. När jag blir trängd in i ett hörn reagerar jag genom att visa klorna. Ingen har rätt att stänga in mig. Det viner kring husknuten och jag går gärna ut i blåsten och visar min uthållighet. Kom igen bara. Ge mig en iskall storm och jag ska bevisa vem jag är. Likgiltighet är inget för mig.